Dagens sång.

Fisherman's son - Port O'Brien

"I'm doing fine in Alaska

I don't mind the storm

Let all the wind come towards me

Let the diesel engine roar

But I don't know why I came here

Was it because I was born this way?

Or have I just learned to accept it

Like I do every other day"

Jul, jul, strålande jul.

"Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus,
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid.
Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar.

Kom, kom, signade jul.
Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten, som gå till ro,
över de ungas dagande bo.
Kom, kom, signade jul.
Sänk dina vita vingar."

Jul, jul, strålande jul - Sofia Karlsson

God Jul.

O helga natt - Ingenting

Nu är det officiellt.

Jag har nu helt gett upp tron på att slumpen existerar.

Allt har på något vis en mening.

Det blir bara tydligare och tydligare.

Wolves.

"Mama there's wolves in the house

Mama they won't let me out

Mama they're mating at night

Mama they won't make nice

They're pacing and glowing bright

Their faces all snowy and white

Bury their paws in the stone

Make for my heart as their home

They tumble and fight

And they're beautiful

On the hilltops at night

They are beautiful

Blazing with light

Is the whitest and the tallest and the biggest one

She's muscled and fine

When she runs

They're tearing up holes in the house

They're tearing their claws in the ground

They're staring with blood in their mouths

Mama they won't let me out

They tumble and fight

And they're beautiful

On the hilltops at night

They are beautiful

Blazing with light

Is the whitest and the tallest and the biggest one

All muscled and fine

When she runs

Mama there's wolves in the house

Mama i tried to put them out

And mama i know you're too wise

To wait till those wolves make nice"

//Phosphorescent

Den här var nyss dagens. Den är så sjukt sjukt bra!

Wolves - Phosphorescent

Tack för den televerket.

Idag ligger jag hemma och fryser och svettas om vartannat.

Huvudet snurrar och det känns som jag har träningsverk i hela kroppen.

Då tittar jag på asbra dokumentärer på Svt Play.

Jag saknar ord.

Nästan.

"Tack för det televerket!" säger jag.

Bly barnen - Svt play

Sen lyssnar jag på "All the pretty horses"

Då somnar jag så sött.

En annan julsång.

Jag hörde en version av O helga natt/O holy night/ Minuit chrétien på en

julkonsert med en brassorkester för några dagar sedan som var helt super.

Den var i någon typ av "postrockstil", det gick en och samma trumtakt genom

hela sången, en trumpet spelade "ledslingan" och så fyllde hela orkestern upp,

och mot slutet eskalerade allt något helt fantastiskt. Äch, det här är inte mitt

område att försöka förklara om. Det var jävligt bra helt enkelt.

Hur som helst så blev jag helt kär i den sången och idag har jag suttit och letat

efter en version som kan svara upp till det jag hörde.

Det här är det närmaste jag kommer, rent känslomässigt. Andra versen är på

franska, den är ganska mycket bättre, grabbens artikulation på engelska pajjar

en aning kan jag tycka.

Den är helt galet mäktig, jag ryser.

O Holy Night (Minuit chrétien)

Det är en fin sång det där.

Dagens tips II.

Om du känner att du skulle vilja höra ännu en version av den fina julsången

O come o come Emmauel så var så god att lyssna på den här av Bodies of Waters.

Det är nog den bästa, om du frågar mig. (precis som om jag har hört alla, hihi)

Dagens tips.

Två tips om konserter som går att uppleva igen, delar av i alla fall.

-: Håkan Hellström! delar av hans konsert från Peace and Love i

somras går att skåda här. Helt underbara "Kärlek är ett brev skickat

tusen gånger" dyker upp.

Pass på!

-: Jul i Folkton. Här har vi julen, det här är fantastiskt vackert och mysigt!

Jag rekommenderar den Starkt!!

Här dyker det "bara" upp i radio men på julafton (kanske klockan sex)

kommer det även gå att njuta av den på tv.

(En liten knapp uppe till höger, "lyssna", behöver tryckas på för att det

ska hoppa igång)

Jag frågade om musik.

Hon skrev att jag skulle titta på videon till White winter hymnal. Den var

bra sa skrev hon.

Hon skrev också att jag borde lyssna på Rosie Thomas.

Det var på en buss från Borås på väg hem till Finspång.

Det var ett år sedan igår.

Jag tittade på videon så fort jag kom hem och jag blev förälskad på en

sekund. Precis samma hände med Rosie.

Några timmar senare hade jag fixat skivor med båda. Fleet foxes;

Fleet foxes och Rosie Thomas; These friends of mine.

Hela julen lyssnade jag på dom skivorna.

Hela vintern lyssnade jag på dom skivorna.

Om hon visste hur perfekt det var.

Hur läskigt perfekt båda dom skivorna var.

Och hur mycket de har betytt för mig.

Rosies texter som passade så löjligt bra och hennes röst som värmde

och tröstade något helt otroligt. Och så fantastiska Fleet foxes som var

det bästa jag hade hört någonsin.

Jag lyssnade på Oliver James så mina öron sved.

Det var den första musiken på väldigt länge som var bara min.

Det var det första på väldigt länge som bara var mitt.

Jag önskar så att jag kunde berätta det för henne.

Hur mycket det betydde och hur mycket hon betydde för mig förra julen.

White winter hymnal – Fleetfoxes


The one I love - Rosie Thomas (Rem cover)

Min favorit från dag ett.
Oliver James – Fleet Foxes

Och här sitter jag ett år senare

På samma plats

Lyssnar på samma musik

Och känner mig precis lika ensam, liten och vilsen.

Jag sitter och tittar på White winter hymnal och undrar fortfarande vad

som precis har hänt.

Dagens, så in i helvete.

Wolves - Phosphorescent

Köpenhamn.

Jag är så ledsen!

Jag är så jävla ledsen över människors förbannade dumhet!

"- Det här hade kunnat bli dagen då världen tog ett gigantiskt steg mot att

rädda världen från klimatkaos genom att skriva under ett rättvist, ambitiöst

och juridiskt bindande avtal. Istället riskerar den nittonde december att gå

till historien som dagen då miljoner människors dödsdom skrevs under.

- Gapet mellan vad vetenskapen kräver och vad politikerna gör har vidgats

här i Köpenhamn. Frågan är egentligen hur många människor som måste

dö, hur mycket regnskog som måste brinna och hur stora städer som måste

översvämmas innan våra politiker förstår att vi inte kan förhandla med

klimatet."

//Anders Hellberg, Greepeace talesperson i klimatfrågor.

http://www.greenpeace.org/sweden/press/pressmeddelanden/hoppet-ute-i-hopenhagen

Jag hoppas att ni skäms, att ni skäms så in i helvete!

Fy fan!!

-::-

Jag känner mig lite trendig när jag glider runt här hemma i min stora

flanellskjorta, långkalsonger och raggsockor. En jäkligt skön outfit. Tänker

att det är så här dom har det, dom där fräcka tjejerna. Då och då reser jag

mig från soffan för att lägga mer ved på elden eller för att hämta mer glögg.

Det är så mysigt här hemma att jag inte kan förstå. Jag sitter och tittar på

elden som brinner, den är oerhört fängslande, den får min tanke att sväva

långt bort.

Den hamnar ganska så ofta på just den här dagen för exakt ett år sedan. Jag

kommer ihåg hur jag åkte för att tanka bilen och hur jag helt plötsligt märker

att jag står i kön till biltvätten. Som om det vore igår kommer jag ihåg vattnet

som spolade på rutan och ljudet från de gigantiska borstarna och att jag

tänkte där jag satt att det här är ju en jävla reaktion, jag har precis hoppat

utför ett stup, mitt liv är i fullständigt kaos och här sitter jag och tvättar bilen.

Jag var livrädd.

Alldeles nyss hade jag legat i min säng och kramat Noah och Lego, Noah låg

som nästan alltid "sked" och jag minns hur jag grät i hans nacke och

kramade honom så hårt som jag bara vågade, minns hur hans små vita

hårstrån fastnade på mina kinder. Det var sista gången, tänk om jag hade

vetat..

När jag kom hem stod dom klara i hallen. När dörren stängdes efter dom

började allt snurra och jag minns hur jag ramlade ihop på den stora vita

mattan. Hela mitt liv hade precis gått ut genom dörren, just där och då var

jag verkligen ingenting, just då hade jag ingenting.

Idag är en så fin dag att jag tänker att jag lika gärna kan sitta inne och lyssna

på musik och titta på en eld hela dagen, jag kommer aldrig känna att jag har

utnyttjat den till fullo ändå, att jag gjort den rättvis. Utan hundar, fjäll eller

någon att dela den med så är en sådan här vacker dag helt omöjlig att fylla

på rätt sätt. Så jag glider runt här hemma i min flanellskjorta och låter mig

minnas saker som jag inte orkat eller vågat på ett år. Jag steker pannkakor

och låter min tanke få hamna vart den vill. Jag låter mig få sakna och jag

låter mig få vara ledsen.

Om månen kommer fram sen går jag nog ut en sväng då.

Några veckor innan..

Så får du mig ändå.

Det gick precis upp för mig vilken oerhört fin och bra text det här är.

Blev lite kär i den.

Lyssna!

Så får du mig ändå - Emil Jensen

women take me.

"woman like me

woman like me i like you

woman trust me

woman trust me i trust you

woman like me

woman like me i like you

woman get me

woman get me i’ll get you

woman take me

woman take me now i'll take you

woman see me

woman see me i see you

woman save me

woman save me i save you

woman like me

woman like me i like you"

//paleo

women take me - paleo

Fågelbord.

Jag stod nyss och tittade på fågelbordet som står uppsatt utanför köksfönstret

här hemma. Kom då att tänka på ett blogginlägg som min underbara lillebror

publicerade för ganska så precis ett år sedan, "Whats new on the birdtable".

Fantastiskt kul!

Jag håller med dig Hannes, fågelbord är helt klart mitt favoritbord också!

Har märkt att jag helt oplanerat har börjat lyssna på massa musik som jag

lyssnade på för precis ett år sedan. Det är lite läskigt.

För ett år sedan var allt väldigt märkligt.

Så här dyker en för mig ganska så precis ett år gammal video upp.

Det var en sen, sen decemberkväll och jag satt och försökte få timmarna att

försvinna framför en dator i en nästan helt stilla Ericssonfabrik. Där bakom

de stora blåa skärmväggarna lät det precis så här.

Den här sången satte verkligen stämningen.

Kanske är jag kär i dig - Jens Lekman

Wonderwall.

Jag kommer ihåg när jag hörde den här sången första gången, det var säkert

12 år sedan, i en snowboardfilm. En fin puderscen där en ensam åkare åker

nedför ett riktigt högt berg, ett så där högt berg så man bara ser han, snön,

berget och en massa blå himmel. Stora svängar i hög fart, precis en sådan

där scen som får det att pirra i hela kroppen. Har tänkt på den scenen varje

gång jag hört sången sedan dess.

Men jag har knappt lyssnat på den så jag har aldrig på riktigt hört texten.

Men så igår så la Katarina upp en version av Ryan Adams på sin blogg, en

fantastisk version. Det var då jag först hörde texten, den är väldigt fin!

En för övrigt grym cover!

Spottis:

Oasis - Wonderwall

Ryan Adams - Wonderwall

Paul Anka - Wonderwall (Bonus spår. Ett ganska dåligt sådant, men är man

svag för blåsarrangemang så är man.)

"And all the roads we have to walk are winding.

And all the lights that lead us there are blinding.

There are many things that I would like to say to you,

but I don't know how.

Bacause maybe you're gonna be the one that saves me.

And after all, you're my wonderwall."

//Oasis

Skansen.

Förra helgen gjorde jag ett på besök på Kungliga Djurgården eller närmare

bestämt Skansen, världens äldsta friluftsmuseum. Det grundades 1891 och

syftet var och är att visa hur människor har bott och verkat i Sverige under

äldre tid. För många, i alla fall om man inte kommer från Stockholm, så är

nog Skansen är en Djurpark som har en scen som med lite allsång och

nyårsfirande då och då. Men mina vänner jag är så glad att jag nu kan upplysa

er om att det är så väldigt mycket mer, Skansen är också ett centrum för

bevarandet och spridandet av svensk kulturhistoria.

Det har genom åren flyttats redan existerande byggnader från hela Sverige till

Skansen, de har plockats ner bit för bit för att sedan uppföras i sitt ursprungliga

skick och därmed har det skapats olika historiska miljöer från hela Sverige.

Den byggnaden som "representerar" Östergötland är Hällestadsstapeln från

Hällestads kyrka. Den skänktes till Skansen då den blev överflödig efter

uppförandet av den nuvarande kyrkan 1893. Och jag kan berätta att det är de

tre klockorna i Hällestadsstapeln som varje nyår ringer in det nya året på tv.

Nu när jag var där var det, inte speciellt oväntat, Jultema, vilket innebar att man

kunde gå runt till de olika miljöerna och få berättat för sig hur det har firats jul

runt om i Sverige på olika platser och i olika tider.

Ett Julbord i Delsbogården från Hälsingland .

I Back Mats stuga i "Moragårdskoplexet" berättades det sagor och skrönor om tomtar,

vålnader och om Lucia.

Enligt gammal tradition ska allt julstök vara klart till den 21 december (Vintersolståndet).

Efter det får man inte arbeta och absolut inte använda något föremål som på något

vis går runt, för om man gör det då faller kornas horn av och solen kan stanna i sin bana.

Man får heller inte från den dagen fram till julafton gå ut efter mörkrets inbrott, för då är

alla vålnader och spöken i rörelse och flyttar på sig.

I Moragården spelades det folkmusik och så brann det ett och annat ljus.

En envis och lokalpatriotisk Värmlänning kunde inte låta spelmännen få spela ifred utan satt

precis bredvid dom och önskade låtar precis som om han hamnat i "Ring så spelar vi". Han

pratade om den ena polskan hit och den andra gånglåten dit, alla från Värmland så klart.

Efter mycket om och men så fick han spelmännen att i alla fall spela en liten bit av låten som

han tjatade mest så om, "Ack Värmeland du sköna" såklart. Jag kunde nästan inte hålla

mig från att när de var klara säga att det var trevligt att de spelade en visa från mina

hemtrakter. För det är troligtvis härifrån den visan härstammar, från norra Östergötland.

(i alla fall om man håller sig inom Sveriges gränser) Men jag kände att jag inte kunde ta ansvar

för det tumult som eventuellt kunde ha utbrutit där, som ni ser så fanns det levande ljus i

rummet och i ett hörn brann det till och med en öppen eld.

Safety first!

Ibland så händer det så konstiga saker.

Människor.

Dom gör helt otroligt starka intryck på mig, ibland så starka att jag inte kan

hantera dom. ”Energi” börjar rusa runt i hela kroppen och jag känner mig hög.

Jag tappar kontrollen och blir nästan som en åskådare, får bara följa med och

se vad det gör av mig den här gången. Ibland blir det bra, ibland går det åt

helvete. Men framför allt så lämnar dom väldigt starka avtryck, jag fylls av en

känsla som tar över allt och som är omöjlig att komma från. Den genomsyrar

varje tanke och varje handling, den känns lite som en abstinens, en oro och en

saknad. Känslan föds i det tomrum som bildas efter.

Och det är i drömmarna den får störst utlopp, där regerar den.

Jag älskar det och jag hatar det, nästan över allt annat.

I natt drömde jag om två luriga ögon bakom en svart lugg och en fin röd mun

hela natten, jag drömde om samtal som hade tid att fortsatta dit de skulle där

vid det lilla köksbordet och om snön, den som försiktigt föll utanför fönstret.

Det är starka drömmar, så starka att jag nästan tror de är sanna.

Ögonen var så djupa, så djupa. Det fanns så mycket där inne och jag ställer fel

frågor, jag vill veta.

Det är så här det blir.

Jag lyssnar på Belle and Sebastian, dom fungerar bra att lindra med, dom är

bra på att dämpa staka känslor, dom slätar ut och ger lugn på ett obeskrivligt

sätt.

En sång.

Simple Things - Belle and Sebastian

Texten! Bara så du vet..

Det känns kanske lite larvigt men du vet vart jag finns.

Vill bara förtydliga att saker är många gånger exakt vad de utger sig för att vara,

varken mer eller mindre.

Stoner.

Jag har känt en stund att jag behövt något nytt i musikväg, något helt annorlunda.

Här har vi det.

Det här är precis vad jag behöver.

Den här musiken har legat och gnagt en stund, bidat sin tid, bara väntat på att få komma till mig.

Idag kom den.

Matilda, min Bergen-syster, är personen bakom.

Så hon har tjatat.

Vad glad jag är för det.

Hörde den här på den här på hennes blogg förut.

In search of.. - Truckfighters

Men det här är dagens favorit, än så länge.

One Inch man - Kyuss

Satan i gatan vad bra det är!!

Decembermorgon.

Härom morgon såg det ut så här när jag öppnade dörren till min lila stuga.

En morgon precis så den ska vara mellan första och andra advent.

Nyss stod jag på ungefär samma plats och tvättade fönster i t-shirt.

Det där vädret alltså, man vet aldrig vart man har det.

J. Tillamn-dag.

Idag är det en J. Tillaman-dag.

Kort och gott en dag då jag kan lyssna på J. Tillman.

Det är långt ifrån alla dagar det fungerar.

Men idag gör det det.

Idag till och med passar det.

Då är det bara att passa på.

Så idag spelar jag James Blues och New Imperial Grand Blues så högt jag kan.

Och så sitter jag och blundar och gungar lite försiktigt.

Det går rakt in, så jävla rakt in att det skrämmer mig.

Han är så bra så jag vill kräkas.

Och dricker läsk gör jag.

Läsk i mängder.

Så här mycket läsk har jag inte druckit på jag vet inte hur länge.

Ett år kanske?

Jag dricker så mycket läsk att jag börjar svettas i pannan.

Jag börjar alltid att svettas i pannan när jag får i mig för mycket socker.

Eller så är det färgämnet.

Jag är så jävla körd på socker.

Jag trillar dit direkt.

Det är ett sjukt jobbigt beroende.

Så på måndag börjar jag en ny socker-detox.

Då ska jag slåss med abstinensen.

I några dagar.

Sen är den borta.

Jag såg en intervju med Terry Jones på tv, han pratade bland annat om

missuppfattningar som vi har om vår historia. Han berättade om att när dom

spelade in "The Holy Grail" så "svartade" dom tänderna på skådespelarna, det

var Medeltid och det var skitit och jävligt tänkte man. Sen så hörde han något

år efter om hur det hade plockats upp ett förlist fartyg från Medeltiden där alla

sjömän hade perfekta tänder. Anledningen till det var att det var innan Europa

hade börjat handla med socker från Västindien.

Jag tänkte då på hur det skulle vara om vi inte hade socker, men framför allt så

gick det upp för mig att det faktiskt finns en tid "innan sockret".

Tankar som dessa ger mig alltid ett så skönt perspektiv på tillvaron och på

mitt liv. De påminner mig att inte ta mig själv och mitt liv så jävla seriöst för det

är ändå så betydelselöst i det stora hela. De hjälper mig att skapa lite distans

och fram för allt frihet.

På tal om "The Holy Grail" så länkar jag här en fantastiskt rolig scen.

Det borde hända något här nu..

För er som undrar så kan jag berätta att Konserten med Jaw Lession och Firstnighter

på Nationernas hus i Linköping i onsdags var precis så fin och mysig som man kunde

önska sig. Inte ett öga torrt, talar visserligen bara för mig själv, men ändå. Hon spelade

"Svensken", en sång som.., jag ska inte ens börja förklara, det gjorde mig hur som helst

väldigt glad. Lite förvånande (om man inte känt igen honom när han pillade och styrde

med mikrofoner och gitarrer innan spelningen) så dök Kristian Matson aka. Tallest

Man On Earth upp och tillsammans så spelade dom den här sången som avslutning,

Fantastiskt är ordet! Förbandet, Firstnighter var riktigt mysigt, kolla in hennes Myspace.

Horse Feathers.

Som sagt, i morgon väntar konsert med fantastiska Horse Feathers, ett av mina absoluta favoritband under det senaste året.

Här kan ni få höra:

Curse in the weeds - Horse Feathers

Heathen's kiss - Horse Feathers

Kastar med den fina texten till min absoluta favoritsång "In our blood",

tyvärr fanns det ingen jätte bra inspelning av den. Bara den "här"

”There are things you tend to say when you're alone.

There are tones you tend to take when you're at home.

Let me be that thorn, thistle, or key.

Let me prove you'll unlock just for me.

It's in your eyes we fail to even try.

It's in our blood to watch each day go by.

It's in our times young men they're living on dimes.

It's on our minds to put our hands to throats.

There are things you tend to say when you're alone.

There are tones you tend to take when young hearts are broke.

Let me be that thorn, thistle, or key.

Let me prove you'll unlock just for me.

It's in your eyes we fail to even try.

It's in our blood to watch each day go by.

It's in our times young men they're living on dimes.

It's on our minds to put our hands to throats”

//Horse Feathers

Någon typ av uppdatering. (=ordbajs)

Jag sitter och lyssnar på Parker Lewis "Aldrig mer upp" om och om och om igen och

jag förstår inte riktigt, kan inte förstå vad det är med den som gör att jag fastnar så

här mycket för den, den har nog en stämning som passar just nu. Hur som helst så

såg jag när han spelade några låtar förra helgen, det var bra. Han var rolig att lyssna

på, spydde en hel del skit över The Teenagers, vilket kändes väldigt bra att höra,

jävla idioter de där. Det går att ladda ner hans senaste Ep på "www.raksomenpil.se",

gör det, den är riktigt bra! Om du trycker "här" så får du se när han spelar och

sjunger "Ingen så blå", gör det också vettja.

Igår var jag på Montys första spelning någonsin, en smygpremiär i Norrköping, det

var väldigt bra, är ganska så övertygad om

att jag kommer älska hans skiva när den dyker upp i februari. Om man går in på hans

myspace så går det att lyssna på första singeln, "En till himmel". Jag kan inte låta bli

att undra lite över varför texter om "gud" och "himmel" är så populärt just nu, men

jag gillar det. Han sjöng mycket om att flyga och landa/inte landa, ett fint tema på

skivan.

Borde egentligen skriva ner alla konserter jag går på nu, jag kommer att skratta åt

det om en stund.

Var på ett väldigt galet ställe i onsdags och lyssnade på Florence Valentin, L'Orient i

Linköping, jag kan inte ens beskriva det stället med ord. Konserten var i alla fall

väldigt bra, dom är så sköna dom där grabbarna och jag gillar verkligen Love Antells

uttryck, ett riktigt bra liveband. Jag kommer ihåg när jag såg dom på

Hultsfredsfestivalen första gången, typ -03, på Rookiescenen, i ett litet tält nere vid

vattnet. Det var en fantastiskt konsert, massa blås, as varmt och ett jävla drag.

"Allt dom bygger upp ska vi riva ner", dom spelade den nu också.

Förbandet var Guldgossen, hade nästan inte hört någonting av honom tidigare, en

kille(fastde är nog ett helt band) från Linköping/Rimforsa(?) som lirar en galet skön

"håkan-pop". (det där med genre är Långt ifrån mig grej) Jag skrattade massor under

konserten, skön kille, skön musik, Possitivt som tusan! Om du trycker "här" så dyker

hans sång "Cpfingret" upp i Spotify, den är väldigt bra! Om du vill höra mer så lyssna

sen på "Gillar, gillar inte", den är bra den också.

Såg även Múm förra helgen, det var super, väldigt stämningsfullt och vackert. Att ha

två sångerskor så där är verkligen effektfullt, när båda stod och sjöng/skrek en

meter ifrån micarna så gick det rysningar genom hela kroppen. Ett väldigt häftigt

band hursomhelst. Deras sång "Green grass of tunnel" är väldigt vacker, en fin video

har den också den och just den dyker upp om du tycker "här".

I morgon är det konsert med The Horse Feathers. Jag går som sagt på mycket

konserter, men i kväll känner jag mig som en litet barn dagen före en födelsedag,

det pirrar i hela mig. Det kan, kan bli så bra! Kanske det bästa någonsin! Åh vad jag

ser fram mot det!

Så var det med den saken.

"Om pappa ringer igen älskling

Säg att jag sover efter en hård dag

Och om han frågar om jag hittat nått nytt jobb än så säg

bara att allt går bra

Man det är ingen idé att gå dit längre

Dom sålde av det, sålde av våra liv

Jag försöker vara som dom hjältar jag ser men jag vet

Men jag vet jag borde göra mer

Så säg att jag ringer i morgon

Och om han inte har hört av mig än då

Så har jag stuckit till Bologna för att röka bort bekymren

Dom bekymren spriten inte rår på

Varje gång jag har slagits

För dom drömmar jag har kvar att slåss för

Varje gång jag vunnit och känt att jag fått leva

Får jag skulden för dom som dör

Och varje gång jag blir full och får förklara mig själv

varje gång jag snubblar över problem

Jag ska aldrig mer ge upp, inte en enda kväll

Aldrig mer öppna hjärtat för er

Aldrig mer för er skull

Drömmar dör ute på vägarna ikväll"

//Parker Lewis

Unga britter.

Jag trivs i den, som det talas om brittiska "folkvågen", tre exempel:

Hittade just en inspelning där Laura Marling gör en väldigt fin version av Johnny Flynns "The wrote & the writ".

I samma veva sprang jag över Blue Roses, eller ibland Laura Groves

Och så sist Jhonny Flynn, jag tycker att hans skiva "A Larum" är en av årets bästa skivor, även fast den kom förra året. Här en schyst inspelning av "Wayne Rooney"

(det är mycket musik, jag vet, men lyssna i alla fall på Laura Marling, du kommer inte ångra dig, hennes röst är så fin så fin)

The wrote & the writ - Laura Marling

I am Leaving - Blue Roses

Wayne Rooney - Johnny Flynn

Flugfiskepappa.

Jag har en flugfiskepappa, en flugfiskepappa som älskar att göra fynd.

Han är väldigt förtjust i tradera och det lyser i hans ögon när han berättar att han "vunnit" en auktion. Det här är ett av hans senaste inrop, en vad jag förstått det som "klassiker". Huruvida boken är bra eller inte låter jag vara osagt, det som jag vill säga är att jag tyckte att omslaget var förbaskat fint, så fint att jag ville ta kort på det och visa upp det.

(jag vill för pappas skull förtydliga att han håller hela tradera-grejen på en Väldigt sansad och kontrollerad nivå.)

Flugfiskepappas traderafynd.

Mitt första uppdrag.

För några helger sedan fick jag mitt första uppdrag som fotograf, här är resultatet:

Efter omständigheterna så är jag ändå ganska så nöjd, det var i alla fall kul.

Omständigheterna: En kamera av ett fabrikat som jag har väldigt dålig koll på och en rastlös och smått irriterad bror som tjatar om att jag ska skynda mig och om att jag ska köra på "automat" för "det blir bäst då" när jag knappar och pillar på kameran för att försöka hitta vart man ändrar de olika inställningarna.

Lilla "t"

Större bilder!

Så, nu jäklar!

Som ni ser har jag bytt mall här, tänkte att jag skulle lägga upp lite större bilder

i fortsättningen, har känt att det varit lite trist att lägga upp bilder här tidigare

för de har ju blivit så små. Och eftersom jag måste länka bilderna hit från ett annat

ställe så har jag startat en ren fotoblogg som man kan hitta här:

http://everythingisfromnowon.blogg.se Det kommer komma upp ungefär

samma bilder där som här, kanske några fler ibland.

Så är det med den saken.

...

Igår skrev jag ett långt inlägg om hur jävla trött jag var på allt,

om hur trött jag är på människor och på "samhället". Fy Fan!

Men jag publicerade det aldrig, för när basisten i The Shaky Hands

kommer in till extranumret ätandes på ett grönt äpple så ändrades allt,

då kändes allt helt plötsligt lite bättre.

Bara så ni vet.

Bedtime Charm.

Jag blev just väldigt kär i den här texten.

"Got the mobile spinning from the ceiling

And the moon's making patterns on the wall

Reflected from the spires and the midnight briers

Where the owls start the call

"Goodnight to the shadows climbing up the door,

Goodnight to the scary clothes heap"

You kiss goodnight the ghosts underneath the bed

Before you fall asleep

And your mind's spinning through all the day's scenes

As your heart beats loud in your ear

Apparently surprised now you've closed your eyes

To find your troubles are still here

And you're trying hard to distract yourself

But now you've run out of sheep

And then you get the whole world inside your brain

Just because you can't sleep

Bring out a drum for the hiding sun,

Pull out the heart from your ear

Just a little reminder that you're still alive

Before your wits disappear

Leave the moon to the ghouls and the midnight pools

And the vampires too tired to sleep

And don't let the world occupy your brain

Just because there are no more sheep

And hug all the monsters underneath your bed

Before you go to sleep

And kiss goodnight the ghosts that live in your head

As they fall asleep"

//Will Cookson

Och om du vill lyssna på sången så är det bara att trycka här så dyker den upp i Spotify, den är förbaskat bra.

(men det borde inte du göra Hannes för Will Cookson kommer att dyka upp på "julskivan". Eller du får ju så klart göra som du vill, jag varnar dig bara.)

Sitter för övrigt just nu på en buss mellan Norrköping och Stockholm, är ganska så imponerad av att det här fungerar, eller det gör det knappt. Om jag vore en person som såg halvfulla glas så hade jag gett upp för länge, länge sedan, men ändå!