Love is all.

Jag har varit lite försiktig med att släppa in grabben med hans nya skiva.

Har ju för gud skull inte velat få några jobbiga känslor kopplade till honom.

Lite trams från min sida.

Men idag gjorde han entré.

Inte alls planerat, det var lite av en slump, ett finger som tryckte utan att riktigt tänka sig för.

Eller så var det just vad de gjorde?

Nu var det dags tänkte det, kroppen tänkte det. Nu är det dags tänkte den.

Och det hade den jävlar i mig rätt i.

Men jag är fortfarande lite orolig, inte riktigt helt säker.

Fast nu får det bära eller brista för ut åker han då inte.

Inte en chans. Den vägen finns inte.

Nu är han här för att stanna.

Det var Love is all som öppnade upp.

Fy fabian.

Obegränsad kärlek från första.

Och vilken text sen!

pust..

"And now spikes will keep on falling from the heavens to the floor

The future was our skin and now we don't dream anymore

No, we don't dream anymore

Like a house made from spider webs and the clouds rolling in

I bet this mighty river's both my saviour and my sin

Oh, my saviour and my sin"

Love is all - The Tallest Man On Earth

Och snart blir det konsert.

Dags är bara förnamnet på vad det var!

Someday soon

"Someday soon you'll be on fire

And you'll ask me for a glass of water

And I say, No, you can just let that shit burn

And you'll say, Please, please, please put me out

I promise not to do it again whatever I did to you.

Oh please, please, please put me out.

I promise not to do it again whatever I did to you."

//Someday soon - Harlem

I'm so heavy, heavy, heavy in your arms

Jag tappar andan!!
Och
Kan.Inte.Sluta.Lyssna.

Heavy in you arms - Florence + the machine

"I was a heavy heart to carry
My beloved was weighed down
My arms around his neck
My fingers laced to crown.

I was a heavy heart to carry
My feet dragged across the ground
And he took me to the river
Where he slowly let me drown

My love has concrete feet
My love's an iron ball
Wrapped around your ankles
Over the waterfall

I'm so heavy, heavy, heavy in your arms
I'm so heavy, heavy, heavy in your arms

And is it worth the wait
All this killing time?
Are you strong enough to stand
Protecting both your heart and mine?

Who is the betrayer?
Who's the killer in the crowd?
The one who creeps in corridors
And doesn't make a sound

My love has concrete feet
My love's an iron ball
Wrapped around your ankles
Over the waterfall

My love has concrete feet
My love's an iron ball
Wrapped around your ankles
Over the waterfall

I'm so heavy, heavy, heavy in your arms
I'm so heavy, heavy, so heavy in your arms

This will be my last confession
I love you never felt like any blessing
Whispering like it's a secret
Only to condemn the one who hears it
With a heavy heart

Heavy heavy i'm so heavy in your arms
I'm so heavy heavy, I'm so heavy in your arms

I was a heavy heart to carry
my beloved was weighed down
My arms around his neck
My fingers laced to crown

I was a heavy heart to carry
But he never let me down
When he had me in his arms
My feet never touched the ground

I'm so heavy, heavy in your arms.
Heavy, I'm so heavy in your arms."

..

Jo, om man vill ta sig till en artists myspace via en sökmotor så kan man skriva artistens namn + mys.

Såna saker älskar jag att upptäcka och komma på.

Också som när jag började skriva wiki, i precis samma sammanhang när jag skulle till wikipedia och

så märker jag efter ett tag att det är ju så det fungerar, att det är vad folk skriver.

Så fint.

Små saker som gör livet lite bättre.

Så bra.

"None of them can tell a sparkle from fire.."

Idag lyssnar jag på Ida Redig, det är precis vad jag klarar, precis vad jag behöver.

Det är nästan allt jag behöver.

Det inger trygghet i en kropp full av snurrande känslor, det lägger ett fint skimmer

runt mina tankar.

Fina rösten, söta melodierna och med texter som så där lagom passar in och peppar.

Jag myser.

Jag kan inte riktigt lyssna på något annat.

Det är bra.

Som med pojken och vargen sa jag till henne där i fåtöljen på andra sidan bordet.

Den där fåtöljen med de fina formerna. Visst den knarrar lite, fjädrarna vill inte

riktigt hålla tyst längre. Men det kan jag förstå. Och den rör sig inte som man

förväntar sig, men vem gör det. Egentligen så är det väll värre med en fåtölj som

gör det, rör sig som det förväntas av den, än med en som inte.

Men jag vet inte riktigt vad jag menade, är det för mig själv jag ska akta mig, eller

för alla andra. Alla andra hör ju inte. Är det något att ens akta sig för?

Jag vet nog inte riktigt vad jag menade med någonting som jag sa där mellan

hallonölen och den mjuka lassen. Jag bad om ursäkt för min ofokuseraing flera

gånger. Om hur jag virrade runt och inte hade någon koll alls, hur jag avbröt,

missade saker som sades. Min hjärna är inte med idag sa jag. Jag trodde jag visste

vad det handlade om, men inte riktigt visade det sig.

För det hela föll visst lite väl komiskt på plats så där en stund in i samtalen, när en

historia dök upp, undrar om det bara var hos mig. Men det var fina samtal.

Det är skön känsla, den där känslan av psykisk attraktion. När man känner hur

kroppen öppnar upp sig och verkligen släpper in/suger in energin från en annan

människan. Så där varmt och stort, så att det svagar till sig i knäna, pirrar i magen

och det blir svårt att svälja.

Där med axeln mot dörrposten och med huvudet lite lätt på sned och de snälla och

varma ögonen.

Det var inte min plan riktigt.

Men det är fint.

Det är ändå bra.

Frågan är ju bara om jag ska göra med vargen, är det något en borde passa sig för.

"..but the love to tell you how it burns."

"..but they love to tell how it burns."

Again, again and again - Ida Redig

Keep my brother safe from harm..

Mina bröder,

Jag Älskar Er!!

Men så långt bort ni är.

Blow Him Back Into My Arms - Moneybrother

Baby, I'll carry you..

Down by the water (spottis)

"if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

everybody's gotta love some one

but i just wanna love you dear

everybody's gotta feel something

but i just want to be with you, my dear

i know it's hard

i know it's hard

i know it's hard to be in this position

if they stop loving you

i won't stop loving you

if they stop needing you

i'll still need you, my dear

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

you've gotta believe me

when i say

when i say the word, forever

and whatever

comes your way

oh we'll still be here together

i know it's hard

i know it's hard

but i understand you, just take my hand

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home"

//The Drums

..

Jag omorganiserade just mina cd-skivor, placerade dom efter färg.

Jag blev helt galet fascinerad av att så när som på tre färre skivor för det svarta laget så

var en tredjedel vita, en tredjedel svarta och en tredjedel i övriga färger. Wow!

Spännande!

Vad säger det om mig?

Vad säger det om skivindustrin?

En sak det säger är att jag lyssnar väldigt lite på rock och alla dess genres.

Äger för övrigt inte en enda skiva som kan klassa som hårdrock, inte ens om man är väldigt

yvig i kanterna.

YES!!

Hur som helst min slutsats. jag äger allt för få skivor för att effekten av de glada i färg

ska vara så fin som jag tänkt.

Det blir nog att ändra det till kronologisk en annan dag. det ser jag fram mot, var länge

sedan sist..

Way Out West Pepp nr.2

The Wrote And The Writ - Laura Marling (Johnny Flynn-cover)

Way Out West Pepp nr.1

It Will All End In Tears - The Drums (spottis)

Som du bar dig åt.

"I brevet du skrev

kröp sanningar fram.

Du skickade ett gulblekt fotografi.

Brevet du skrev

det ville jag skriva om

och rätta till alla fel.

Sånt du visste

att jag varken sagt eller gjort.

Varför skylla allting på mig"

Som du bar dig åt - Pontus & Amerikanerna

Tivoli.

Med en person som mötte mina oroliga ögon med den lugnaste och godaste blick jag sett

kastade jag mig handlöst in i de vildaste och läskigaste av karuseller.

Den sa att det finns ingenting att oroa sig över, ingenting att vara rädd för.

Nu åker vi, sa den och tog min hand och all min rädsla försvann långt, långt bort.