I don't mind the storm
Let all the wind come towards me
Let the diesel engine roar
But I don't know why I came here
Was it because I was born this way?
Or have I just learned to accept it
Like I do every other day"
I don't mind the storm
Let all the wind come towards me
Let the diesel engine roar
But I don't know why I came here
Was it because I was born this way?
Or have I just learned to accept it
Like I do every other day"
"Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus,
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid.
Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar.
Kom, kom, signade jul.
Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten, som gå till ro,
över de ungas dagande bo.
Kom, kom, signade jul.
Sänk dina vita vingar."
"Mama there's wolves in the house
Mama they won't let me out
Mama they're mating at night
Mama they won't make nice
They're pacing and glowing bright
Their faces all snowy and white
Bury their paws in the stone
Make for my heart as their home
They tumble and fight
And they're beautiful
On the hilltops at night
They are beautiful
Blazing with light
Is the whitest and the tallest and the biggest one
She's muscled and fine
When she runs
They're tearing up holes in the house
They're tearing their claws in the ground
They're staring with blood in their mouths
Mama they won't let me out
They tumble and fight
And they're beautiful
On the hilltops at night
They are beautiful
Blazing with light
Is the whitest and the tallest and the biggest one
All muscled and fine
When she runs
Mama there's wolves in the house
Mama i tried to put them out
And mama i know you're too wise
To wait till those wolves make nice"
//Phosphorescent
Den här var nyss dagens. Den är så sjukt sjukt bra!
Hon skrev att jag skulle titta på videon till White winter hymnal. Den var
bra sa skrev hon.
Hon skrev också att jag borde lyssna på Rosie Thomas.
Det var på en buss från Borås på väg hem till Finspång.
Det var ett år sedan igår.
Jag tittade på videon så fort jag kom hem och jag blev förälskad på en
sekund. Precis samma hände med Rosie.
Några timmar senare hade jag fixat skivor med båda. Fleet foxes;
Fleet foxes och Rosie Thomas; These friends of mine.
Hela julen lyssnade jag på dom skivorna.
Hela vintern lyssnade jag på dom skivorna.
Om hon visste hur perfekt det var.
Hur läskigt perfekt båda dom skivorna var.
Och hur mycket de har betytt för mig.
Rosies texter som passade så löjligt bra och hennes röst som värmde
och tröstade något helt otroligt. Och så fantastiska Fleet foxes som var
det bästa jag hade hört någonsin.
Jag lyssnade på Oliver James så mina öron sved.
Det var den första musiken på väldigt länge som var bara min.
Det var det första på väldigt länge som bara var mitt.
Jag önskar så att jag kunde berätta det för henne.
Hur mycket det betydde och hur mycket hon betydde för mig förra julen.
White winter hymnal – Fleetfoxes
The one I love - Rosie Thomas (Rem cover)
Min favorit från dag ett.
Oliver James – Fleet Foxes
Och här sitter jag ett år senare
På samma plats
Lyssnar på samma musik
Och känner mig precis lika ensam, liten och vilsen.
Jag sitter och tittar på White winter hymnal och undrar fortfarande vad
som precis har hänt.
"- Det här hade kunnat bli dagen då världen tog ett gigantiskt steg mot att
rädda världen från klimatkaos genom att skriva under ett rättvist, ambitiöst
och juridiskt bindande avtal. Istället riskerar den nittonde december att gå
till historien som dagen då miljoner människors dödsdom skrevs under.
- Gapet mellan vad vetenskapen kräver och vad politikerna gör har vidgats
här i Köpenhamn. Frågan är egentligen hur många människor som måste
dö, hur mycket regnskog som måste brinna och hur stora städer som måste
översvämmas innan våra politiker förstår att vi inte kan förhandla med
klimatet."
//Anders Hellberg, Greepeace talesperson i klimatfrågor.
http://www.greenpeace.org/sweden/press/pressmeddelanden/hoppet-ute-i-hopenhagen
Jag hoppas att ni skäms, att ni skäms så in i helvete!
Fy fan!!
"woman like me
woman like me i like you
woman trust me
woman trust me i trust you
woman like me
woman like me i like you
woman get me
woman get me i’ll get you
woman take me
woman take me now i'll take you
woman see me
woman see me i see you
woman save me
woman save me i save you
woman like me
woman like me i like you"
//paleo
Människor.
Dom gör helt otroligt starka intryck på mig, ibland så starka att jag inte kan
hantera dom. ”Energi” börjar rusa runt i hela kroppen och jag känner mig hög.
Jag tappar kontrollen och blir nästan som en åskådare, får bara följa med och
se vad det gör av mig den här gången. Ibland blir det bra, ibland går det åt
helvete. Men framför allt så lämnar dom väldigt starka avtryck, jag fylls av en
känsla som tar över allt och som är omöjlig att komma från. Den genomsyrar
varje tanke och varje handling, den känns lite som en abstinens, en oro och en
saknad. Känslan föds i det tomrum som bildas efter.
Och det är i drömmarna den får störst utlopp, där regerar den.
Jag älskar det och jag hatar det, nästan över allt annat.
I natt drömde jag om två luriga ögon bakom en svart lugg och en fin röd mun
hela natten, jag drömde om samtal som hade tid att fortsatta dit de skulle där
vid det lilla köksbordet och om snön, den som försiktigt föll utanför fönstret.
Det är starka drömmar, så starka att jag nästan tror de är sanna.
Ögonen var så djupa, så djupa. Det fanns så mycket där inne och jag ställer fel
frågor, jag vill veta.
Det är så här det blir.
Jag lyssnar på Belle and Sebastian, dom fungerar bra att lindra med, dom är
bra på att dämpa staka känslor, dom slätar ut och ger lugn på ett obeskrivligt
sätt.
En sång.
Simple Things - Belle and Sebastian
Texten! Bara så du vet..
Det känns kanske lite larvigt men du vet vart jag finns.
Vill bara förtydliga att saker är många gånger exakt vad de utger sig för att vara,
varken mer eller mindre.