var så lugna.

Två årsbärsta listor är på gång.

Sinom tid kommer i kunna få uppleva musikåret tjugotio -the jonathan way.

finns det någon där..

"Bor det någon på månen

Finns det liv på mars

Och har dom i så fall telefon

Ja det skulle vara kul att få prata med någon

Som tittar ner på jorden precis just nu

Åhh finns det någon där bland stjärnorna

Rymden är ju större än man tror

Finns det någon där, ser någon mig

Rymden är ju större än man tror

Får dom godis på lördag

Har dom dagis på mars

Kör dom flygande buss

Eller rymdraket

Har dom mössor som kliar

Och skor som är för små

Tittar dom på tv, som jag gör då och då

Åhh finns det någon där bland stjärnorna

Rymden är ju större än man tror

Finns det någon där, ser någon mig

Rymden är ju större än man tror

Åhh finns det någon där bland stjärnorna

Rymden är ju större än man tror

Finns det någon där, ser någon mig

Rymden är ju större än man tror"

//Bröderna Lindgren

Finns det någon där? - Nina Ramsby

Ticket Taker

Ben Knox Miller på Pusterviksbaren på Way Out West:

-"Hear is the next song, it's about the next great flood and the declined civilization and the apocalypse,

but really, it's just a lovesong."

Ticker Taker - The Low Anthem

"Tonight's the night when the waters rise

You're groping in the dark

The ticket takers count the men who can afford the arc

The ticket takers will not board

For the ticket takers are tied

For five and change an hour

They will count the passers by

They say the sky's the limit

But the sky's about to fall

Down come all them record books cradle and all

They say before he bit it

That the boxer felt no pain

But somewhere there's a gamblin' man

With a ticket in the rain

Mary Anne, I know I'm a long shot

But Mary Anne, what else have you got

I am a ticket taker, many tickets have I torn

And I will be your arc, we will float above the storm

Many years have passed in this river town

I've sailed through many traps

I keep a stock of weapons should society collapse

I keep a stock of ammo

One of oil and one of gold

I keep a place for Mary Anne

Soon she will come home"

..

hihi, vad är ni för ena stollar som hänger kvar här när jag inte ens uppdaterar något!?

Det är fint och det gör mig väldigt, väldigt glad!

Hoppas på mer, det gör jag!!

Kram Jonathan

24th

rasmus..

som så många gånger förr.

fint med det idag!!

24th - Rasmus Kellerman

NFFF..

Jag dör av skratt!!

"Då ska jeg google..

..

- "Ny" föflekk" plus "gratulerer".

- Se, null träff..

-null.."

(nej jag kan inte skriva på norsk)

"I won't share you."

Det vore minsann något att få känna kärlek utan en bitter eftersmak.

Det längtar jag till.

Det har jag aldrig varit med om.

Nu menar jag inte att låta bitter.

Men bara lite annorlunda tänker jag.

Om det bara vore lite annorlunda.

Lite på ett annat sätt.

Då.

Då skulle jag minsann veta.

Du skulle jag ha klart för mig.

Då skulle jag våga.

Men jag vet ju att så är det ju inte.

För det är inte lite annorlunda som saknas.

Det är så mycket annorlunda att jag inte kan förstå.

Att jag var stark nog.

Stark nog att veta.

Att välja.

Välja och så står för det.

Det är inte lätt att slitas mellan.

Fan så svårt det är.

Men det betyder för mycket.

Jag kan inte släpa det.

Det betyder på tok för mycket.

Jag har börjat älska.

Och när en älskar är det ett stort kliv att ta.

Att "kliva" är fel.

Kasta är mer rätt ord, att kasta sig bort.

Kasta sig ut,

ner.

Vill inte kasta mig.

Men det är så långt till det kan bli annorlunda.

Fan.

Jag är värd så mycket mer..

Det var vad min bror sa.

"Du är värd så mycket mer" sa han.

Om allt ändå bara hade varit annorlunda.

I can't deal with anger, I go straight to depression

Jag pallar fan inte att leva i ett samhälle som är uppbyggt på det här viset.

Jag vill slåss, jag behöver slåss.

Behöver få utlopp för min ilska och sorg, ett sätt att hantera min ilska.

Handlingskraftiga tag mot orättvisorna, imperialismen, kapitalismen, rasismen och egoismen!

Så ska det vara!

Fan, hade det varit för ett gäng hundra år sedan, hade jag helt i Robin Hoods anda byggt upp ett

litet samhälle i Kolmårdsskogarna, startat en motståndsrörelse, rånat de rika för att ge till de

fattiga. Vi hade startat en gerilla och om kvällarna hade vi runt lägerelden lagt planerna för

morgondagens revolution. Startat en front mot borgarnas och rasisternas ockupation av Sverige.

Sån är jag, och faktiskt så vill jag hantera en sån här situation, jag vill slåss, kämpa för solidaritet

och rättvisa.

Om jag inte kan hitta ett bra sätt att få utlopp för min ilska och sorg snart i det här landet så flyttar

jag typ till Colombia och tar värvning i FARC-Gerillan!

Eller så ansluter mig i MST och börjar ockupera mark för småbönder i Brasilien.

Nu är det väll revolution på gång? - bob hund

..

Sorry for last night..

En gammal, men ack så aktuell, goding

Högervindar

"Jag spottar på eran högerpolitik

jag spyr på eran EG-hysteri

Jag hatar eran jävla allians

vart fan är Sverige på väg någonstans

Det blåser hårt, det blåser kallt

det blåser högervindar överallt

Det blåser hårt, det blåser kallt överallt

Mer åt dom stora, mindre åt dom små

ensam är stark, det måste ni förstå

En rättvis fördelning är från fattig till rik

ja det tycker vi i moderata samlingspartiet

Det blåser hårt, det blåser kallt

Det blåser högervindar överallt

Det blåser hårt, det blåser kallt överallt

Mer privatisering, mindre monopol

i EG blir Sverige en världsmetropol

Dom svaga blir svagare, det är ju klart

men ekonomin får en jävla fart?

Det blåser hårt, det blåser kallt

Det blåser högervindar överallt

Det blåser hårt, det blåser kallt överallt

Det blåser hårt, det blåser kallt

Det blåser högervindar överallt

Det blåser hårt, det blåser kallt överallt

Det blåser hårt, det blåser kallt överallt"

//Strebers

Once.

Med lite Sophie Zelmani och avloppsrengöring (nej det är inget jag dricker utan något jag gör)

försöker jag få mig på andra tankar. Slå bort det som irriterar mina ögon, får hela min kropp att

obehagligt pirra av nervositet och mig att må illa. Det funkar bra. Det funkar nästan alltid bra.

Måtte jag aldrig glömma vilken effekt Sophie Zelmani har på mig.

Jag skrev om sången Oh dear bland mina begravningssånger förra sommaren, just det går att

läsa här: Sånger som ska spelas på min begravning #9

Sen har jag blommor på bordet. Blommor på bordet lättar alltid upp.

Fina rosa och lila blommor har jag. De sprider en fin stämning.

Once - Sophie Zelmani

"Hey you

Can i breathe

If my chest is covered

Hey you

Is my face making sense

Eyes can’t be still

In a moment so tense

Here babe

Are the notes you must play

This babe, is the procedure

Here babe

Not in another way

I can assure you

That you will be okay

Once would do

Once could change everything

Once could tell

And help me to clear out

Some things

Once would make

No difference at all

Once or not

I’ve already made this fall

Hey you

Make the most of the time

You’ve got to cross many borders

If you can’t control your mind

Something will happen

It’s just a question of time

Oh babe

I can’t concentrate

I’m here for the wrong reason

It’s you who makes my knees shake

One season, then

The brakes are gonna break"

Lightning Dust.

Senaste fyndet.

Jag är verkligen helt förälskad i sångerskans röst.

Highway - Lightning Dust

En fin tresångers-session finns att lyssna till från "NRPs Tiny Desk Konsert"

My everything..

"Am I enough for you?

You are my everything

Am I something?

You are my everything

Am I special?

You are my everything

Am I untouchable?

You are my everything

And maybe I won't feel this way in ten years

But all I know -is that I want to hold you in my arms tonight

You are enough for me

You are my everything

You are something

You are my everything

You are special

You are my everything

You are untouchable

You are my everything

And maybe I won't feel this way in ten years

But all I know -is that I want to hold you in my arms tonight"

//Enough - Makthaverskan

Om hon var min, om det var jag.

Fastnade i sängen den här förmiddagen tillsammans med Daniel Johnston.

Sämre kan en ha det.

Bättre kan en ha det.

Vaggas försiktigt in i ett tillstånd av melankoli.

Lite mys, lite svårt att ta tag i sig och göra något annat.

Lite mys.

Daniel Johnston och Jakob Hellman har jag fastnat med.

"Grabbarna" skulle säkert någon säga.

Men det har jag svårt att kalla dom.

Funderar.

Kanske börjar ångra att jag inte såg han, Jakob. Där vis slussarna.

Men men.

Hon har ett sätt lyssnar jag hur som helst på.

Passar ibland så bra, så bra

Men jag skulle vilja skriva något eget om henne.

Om hennes ögon, om de där små bruna fläckarna i hennes högra.

Om hennes nyckelben, axlar och hals, om hur de så fantastiskt vackert och mjukt hänger

samman och om hur hela jag stannar upp när mina fingrar passerar över dom, följer dess linje.

Om hennes leende, hur dom fina små läpparna formas och hur kinderna drar på sig och

gnistarandet i hennes ögon.

Hon har ett sätt

"Hon har ett sätt att säga: "mhmm" jag inte trodde fanns

Och hennes kläder följer inga enkla lagar om obalans

Hon har små band runt sina handleder och andra i sitt hår

Hon är en sån man skulle vänta länge på om man fick en chans

Hon har ett sätt att flytta höfterna försiktigt när hon går

Hon har ett sätt att le som bara jag, som bara jag förstår

Hon har ett sätt att gå förbi ibland som om man inte fanns

Det är en man som kommer hit och hälsar på ibland och hon är hans

Om hon var min, om det var jag skulle jag ge, ge mina dagar

Men hon är inte det är klart någonting man har

Och fråga efter hennes namn tror jag inte att jag ska

Jag är lite rädd att hon ska heta något som inte låter bra

Jag skulle gärna gå och hålla och ha sönder hennes hand

Jag skulle ännu hellre göra något, ja göra någonting jag kan

Om hon var min, om det var jag skulle jag ge, ge mina dagar

Men hon är inte det är klart någonting man har"

Tid för att skriva är det brist på.

Men lika personligt blir det med den här musiken.

Min älskling: J. Tillman

Wild honey never stolen

xo

"Tell Mr. Man with impossible plans

To just leave me alone

In the place where I make no mistakes

In the place where I have what it takes"

Waltz #2(XO) - Elliott Smith

Andrew Bird

I kväll är det det här som får mig att rysa, skaka på händerna och njuta något helt sjukt mycket.

Makalöst!!

Tenuousness - Andrew Bird

Med en jävla fiol!!!

En att sova på..

Boom Boom - John Lee Hooker

THE 24th

Det här är inga nyheter direkt, mer en upplysning.

Om att Rasmus Kellermans (från Tiger Lou) första soloskiva, THE 24th, finns ute sedan en tid tillbaka.

På spottis finns den.

Ta en lyssning, det tycker jag både du och han är värd!

Älskade Rasmus..

"So may the sunrise bring hope where it once was forgotten"

Den här morgonen har jag inte lyssnat på annat än Iron & Wines helt fantastiska "Upward over the mountain."

Den är så otroligt vacker!

På alla vis, texten, musiken, känslan.

Sista spåret på första sidan på första Lp:n är det och efter att sången tar slut så går inte nålen

tillräckligt långt in för att stänga av, så skivan går runt och runt och runt och brusar och knäpper

mysigt, det är helt perfekt, då behöver jag inte rusa fram så fort sången tar slut. Den kan stå och

brusa en liten stund utan att stämningen försvinner.

"Mother don't worry, I killed the last snake that lived in the creek bed

Mother don't worry, I've got some money I saved for the weekend

Mother remember being so stern with that girl who was with me

Mother remember the blink of an eye when I breathed through your body

So may the sunrise bring hope where it once was forgotten

Sons are like birds flying upwards over the mountain

Mother I made it up from the bruise on the floor of this prison

Mother I lost it all of the fear of the Lord I was given

Mother forget me now that the creek drank the cradle you sang to

Mother forgive me I sold your car for the shoes that I gave you

So may the sunrise bring hope where it once was forgotten

Sons can be birds taken broken up to the mountain

Mother don't worry I've got a coat and some friends on the corner

Mother don't worry she's got a garden we're it planting together

Mother remember the night that the dog had her pups in the pantry

Blood on the floor and the fleas in their paws

And you cried 'til the morning"

Upward over the mountain - Iron & Wine

F!

Gör inget annat än skrattar åt allt det tokiga.

Det är fint.

Fint att skratta.

Fint att allt är så galet.

Det tokiga är förbaskat fint.

Också.

Och jag tror jag börjar bli mer och mer på det klara att jag trivs i det.

Trivs mitt allt det galna.

Fy så tråkigt livet skulle vara annars..

Så tänker jag i alla fall nu när allt bara känns bra.

Och så mitt i allt står Gudrun Schyman och säger att jag borde vara snäll, som miljöpartist,

och lägga min röst på Feministsikt Initiativ.

Jag älskar verkligen att cykla.

På vägen hem från promenaden så plockar jag upp min cykel som stått parkerad en tid under

det lilla skärmtaket, på cykelparkeringen, vid mitt jobb. Den har haft det mysigt här tänker jag,

stått och haft det bra i skydd för både regn och sol.

När jag cyklar iväg tänker att jag ska försöka cykla utan att hålla i styret hela vägen hem till min

föräldrar, utan när det blir omöjligt tänker jag sen när det går upp för mig att vägen dit härifrån

är inte alls lämpad för det. Även då jag tycker mig vara ganska så bra på att cykla så, ser det som

en av min "skills", så är det en för stor utmaning för att det ska vara roligt. Men i början går det

bra, sen kliver det ut några fulla människor i vägen och jag känner att jag inte riktigt orkar hålla

på.

I den branta backen med den den kraftiga svängen tar jag istället ett extra hårt tag i styret och

trampar på så fort jag kan, det är så kul när det går fort. Backen tar slut och jag svänger av på

den lilla grusvägen in i skogen, där är det kolsvart. Det menar jag verkligen, jag ser knappt styret

framför mig, det blänker bara lite försiktigt och vägen kan jag bara ana. Framhjul, fötter, händer

finns inte. Men jag har cyklat här så många gånger så jag vet precis hur vägen går, plus att den är

nästan helt rak. Men det pirrar lite skönt i magen, för lite läskigt är det, att cykla på som tusan

utan att se något.

Jag kommer fram till bäcken, det luktar så gott om bäckar så här på kvällen, speciellt så här års.

Fuktigt luktar det och luften och lukterna är alldeles klara och fina. Det är ormbunkarna som

doftar mest, så gott! Här blir det ljust, gatlampor och asfalterad cykelväg. En lång uppförsbacke

kommer, jag ställer mig upp och trampar på så mycket jag bara orkar, igen. Så lätta backar kan

vara ibland, en bara flyger uppför dom, även fast dom är branta som tusan.

I sandlådan vid min gamla skola står det ett gäng kids runt en moped och står och sprutar sant

med bakhjulet, Gräver avlånga hål. Det luktar moppe-avgaser och lite bränt. Så tuffa dom tycker

dom är nu tänker jag.

Sen kommer "bananbacken", en kort nedförsbacke och sen en lite längre uppförsbacke direkt

efter, som en banan. Jag har försökt att klara hela den utan att hålla i styret flera gånger den här

sommaren utan att lyckats. En måste ha väldigt mycket fart för att orka hela vägen, för att inte

sakta in så pass att en blir tvungen att ta tag i styret på slutet för att inte trilla. Men idag har jag

rätt växel i från början, det är bra. En som inte är för tung, då orkar en inte hela vägen. Men det

får inte vara en för lätt heller för då får en inte tillräcklig fart. Jag tar i allt jag kan, både nedför

och uppför och jag klarar det. Ingen sensation kanske, men jag blir glad och sträcker upp armarna

i luften i nästkommande lilla nedförsbacke.

Då är jag ute på min gamla gata. Där åker jag slalom med händerna i byxfickorna mellan

jordkokorna som traktorn lämnat efter sig. Utmanar mig själv med att ta brantare och brantare

kurvor, för att se vad jag klarar. Men fortfarande ha kvar händerna i fickorna, det är kul. Får

svänga med hela kroppen. Precis så som Lillebror Hannes och Lillebror-Hannes flickvän Matilda

berättat att en måste göra när man åker Downhill, dom har visat videos när dom åker.

Shit vad jag kommer älska att åka det, Downhill, det längtar jag efter! Kanske till nästa sommar

tänker jag när jag väjer mellan kokorna.

När jag kommer fram till byn, ganska nära "hemma" så saktar jag ner och njuter av att se den nästa

fulla månen som hänger över taken. Den ligger fint där bakom dom små molstrimmorna, precis

över "Spökhuset" är den som vackrast.

Allt till tonerna av Laura Marling. Det var en fin cykeltur.

I morgon tar jag med mig cykeln hem till Norrköping, det ska bli kul att ha den där.

Rumbling Man - Laura Marling

Time's a wastin'

"Now I've got arms

And I've got arms

Let's get together and use those arms

Let's go

Time's a wastin'

I've got lips

And I've got lips

Let's get together and use those lips.

Let's go

Time's a wastin'

The cakes no good if you don't mix the batter and bake it

And love's just a bubble if you don't take the trouble to make it

So if your free to go with me, I'll take you quicker than 1, 2, 3

Let's go

Time's a wastin'

Now I've got blues

And I've got blues

Let's get acquainted and loose those blues

Let's go

Time's a wastin'

Now I've got feet

And I've got feet

Let's start to walk where the lovers meet

Let's go

Time's a wastin'

You've got me feeling love like I've never have felt it

Your full of sugar and I think I'm the butter to melt it

Now I've got schemes

And you've got schemes

Let's get together and dream some dreams

Let's go

Time's a wastin'"

// June Carter Cash & Carl Smith (spottis)

From Grace.

Så fort jag tänker på kärlek, kanske inte den lyckliga sorten, och Norge så kommer den här sången upp i mitt huvud.
Tillsammans med videon så är det något väldigt speceillt.

Jag förstår faktiskt inte riktigt varför tycker så extremt mycket om dom som jag gör,
sången och videon ihop.
Det är så vackert, så känslosamt.

Det är för övrigt så förbaskat synd att Thomas ska kasta bort sin så underbara röst på massa tråkmusik.
Den gamla norska skolan..

Och idag ligger både kärlek och Norge mig väldigt nära så då är det läge att ta sig en titt!

From Grace - Thomas Dybdahl

Sekunder.

Det är sekunderna.

Det är sekunderna som gör'et.

Skillnaden. Den stora skillnaden.

Det är dom som puttar igång dom stora stenarna.

För när timmarna och minuterna sakta smyger sig på så gäller det att sekunderna har varit värt det.

För det är nu priset betalas, och det är fast.

Oavsett hur mycket jag har tagit tillvara så är det fast.

Jag njöt, har njutit.

Varje sekund.

Stängde ögonen.

Njöt.

Andades djupt.

Njöt.

Varje sekund.

Tror inte jag missade en enda. På riktigt,

Inte en enda.

Dom var mina. Kan känna dom fortfarande.

Känner precis. När jag blundar och andas djupt så känner jag precis.

Precis.

Nu när minuterna sakta övergår till timmar så är jag glad för det. Att jag njöt.

Även fast det gör ont så kan jag säga att det är värt det.

Jag njöt varje sekund, så det är värt det säger jag.

Det är bara att stå ut, stå ut och vackert betala.

Jag minns hur fantastiskt bra det kändes. Det är det jag betalar för.

Men det finns en tveksamhet i rösten för det gör ont.

Abstinens, abstinens och oro.

Osäkerhet. Längtan.

Längtan!

Åh jag minns sekunderna.

Måste minnas.

Om man inte njuter är det lika bra att skita i alltihop!

Nathaniel Rateliff.

Det dyker alltid upp en lika fin och skön känsla av att hitta ny fin musik.
Det slutar aldrig.. Och det, det är jag sjukt tacksam för!

Denna gången:
Early Spring Till - Nathaniel Rateliff

i didn't..!

"go out at night with your headphones on, again
and walk through the manhattan valleys of the dead
..

didn't want to be your ghost
didn't want to be anyone's ghost
didn't want to be your ghost
didn't want to be anyone's ghost
but i don't want anyone else
i don't want anyone else
i don't want anyone else
i don't want anyone else

i had a hole in the middle, where the lightning went through it
i told my friends not to worry
i had a hole in the middle someone's sideshow wouldn't do it
i told my friends not to worry"

Didn't Want To Be Your Ghost - The National

The end of the world is bigger than love!

Det är lite konstigt att jag inte kan sova när jag knappt sovit på en vecka.

Borde ju vara så trött som det går, typ. Men inte när det ska sovas, då piggnar huvudet till och

tankeverksamheten sätter igång. Oj vad det tänks. På tok för mycket.

En till omgång med min lavendelsalva i tiningarna ska väll göra susen tänker jag. Smetar på.

Smörjer in. Det hjälper föga, mina ögon svider men i huvudet snurrar det för fullt.

Jag sätter på internet och citetar Jens Lekman på Facebook istället och så lyssnar jag på sången

citatet är hämtat från. Ett underbart citat om perspektiv. Det är så rätt. Så finurligt. Jag lyssnar

om och om och om och om igen, precis som om det skulle göra någon skillnad. Visst kanske nu,

men jag gissar att tankarna kommer vara precis dom samma sen när lampan släcks så småningom.

Fan.

Jag går och dricker lite vatten, det ska vara bra mot ångest har jag hört, några stora glas vatten

och så ska den försvinna. Det funkar tyvärr inte på mig, men det får mig att le och min törst

släcks, det är bra.

Försöker läsa lite, läsa lite om mumintrollet, eller det är muminpappans memoarer jag läser

nu, det handlar för lite Snusmumriken än så länge i den tänker jag. Har bara läst några sidor,

men jag tänker så ändå. Jag citerade honom förut i ett sms, det gjorde mig glad, att få berätta

och att få leta upp och läsa hans fina ord, om att äga. Han är klok. Att han är min största förebild

skrev jag, det sa jag också häromdagen, det stämmer faktiskt. Jag har inte många, ingen mer så

här jag vet på rak arm så då är det ju inte så svårt att vara den största, men även om jag hade

flera så skulle han med största säkerhet vara den största.

Hälsade på en odlingsvän förut, jag gillar att jag har sådana, odlingsvänner. Några som jag kan

placera i det facket, även fast jag inte jobbar med fack annars och dom sprider sig likt en stor

pumpaplanta ut sig utanför det också, men dom går ändå att placera in där. Det tycker jag om.

Borde bara höra av mig till fler av dom, det är fint med människor som förstår en. Fint också

med uppjagade samtal från andra vänner om gula pumpor som borde vara röda som förvildat

sig och håller på att ta över världen. Sånt gillar jag. Hon, odlingsvännen jag besökte är så jävla

tuff, hon lyssnar på Dan Berglund när hon kör med hjulhackan mellan kronärtskockorna och

driver fackliga processer mot sin arbetsplats. Jag imponeras! Jag njuter också när hon lägger

ganska dryga kommentarer om tanten från rosensällskapet som kommer och gnäller över att

det är så jobbit att rensa ogräs runt rosorna när hon rensar max en halv dag varannan vecka, typ.

"Kom och rensa bland mina grönsaker istället, fem dagar i veckan ska du få se hur det är" och

"Vem fan ska äta dina rosor" säger hon mellan raderna. Jag njuter när jag lyssnar på det och

skrattar gott. För saken är den att det tror man inte om henne, hon ger inte alls ett sånt intryck,

ljus, glad,vacker och mysig som hon är. Det är tufft.

Nej, nu får jag gå och hämta ett glas till med vatten, släcka lampan, låtsaskrama en hand och

hoppas jag somnar snart, för det vore skönt att ändå sova lite i natt, ska ändå åka till jobbet

om bara några enstaka timmar..

The End Of The World Is Bigger Than Love - Jens Lekman

Historier som upprepar sig.

Jo, visst är det skönt när historien upprepar sig. Då vet en ju precis vad som ska komma.

När jag vill försöka förstå mänskligt beteende/ge mig distans till saker så brukar jag ofta

tänka på hur det var förr, för jag tror absolut att det finns så jäkla mycket att lära från de

människorna som levt tidigare på det här stället, så mycket som kan göra det enklare att

förstå sig på saker. Om inte annat få perspektiv.

Men vad fan, ta det inte bokstavligt!

Bara för det så menar jag inte att jag vill återuppleva min egen , igen och igen och igen.

Visserligen blir jag jävligt mycket bättre att hantera det som sker, men lite nytt som omväxling

vore inte så dumt. Det skulle jag faktiskt uppskatta. Det skulle jag verkligen. Det är kanske

något som hänt tidigare som jag får sota för. Men jag tror inte jag sotar så väldigt mycket

längre, försöker inte att göra det i alla fall. Försöker bara njuta av det fina.

En god vän sa till mig att man ska uppskatta det som sker, just här och just nu, inte tänka så

mycket på sen och när "sen" är ska man inte tänka så mycket på det som var "just här just nu".

Inte på annat vis än att uppskatta det i alla fall. Jag tror stenhårt på det. Absolut svårt att leva

efter men, som sagt, för varje gång blir det så mycket lättare. Och så nummer ett, inte ta saker

så jävla allvarligt.

Men den här gången känns det på ett annat sätt, om det är på grund av historien eller på grund

av de förutsättningarna som råder, det vet jag inte. Tror på en kombination.

Det var precis lika svart oavsett om jag stängde ögonen eller inte, kunde inte se någonting. Och

helt tyst var det, så när på en lom som ibland skrek över sjön. Kunde inte med mina "vanliga"

sinnen ens gissa att det låg någon annan där 40cm ifrån mig. Men jävlar vad något annat i mig

visste det. Det fick hela mig att dra mig till henne, ville bara röra henne, bara få känna henne.

Det var en dragningskraft som var helt otrolig. Känslor som fick mig att gå från att sova till att

bli klarvaken på bara någon minut. Allt bara snurrade runt, sprudlade runt i hela kroppen. Sen

när jag tillslut vågade ta hennes hand i min så bara strömmade det, åt alla håll, fram och tillbaka.

Det var så jävla stort, har aldrig upplevt något liknande. Och sen sov vi så, hand i hand, hela

natten. Det var så otroligt fint. Och det var precis lika för henne.

Jag vill tillbaka dit..

Musik på det, det får bli Grow till tall - Jónsi Live-version, precis så som jag för bara några

kvällar sedan upplevde den, blundandes , på väg till någon annan plats med båda händerna

uppsträckta i luften. Men det är en del i en annan historia som förhoppningsvis dyker upp här så

småningom.

Grov Till Tall - Jònsi

Nej, det är för björnen.

Samma vin, samma musik, samma fönster.

Men inte riktigt samma tankar.

Jag skiter i vargen tänkte jag.

Så jag berättade.

Jag var tvungen. Jag ville inget annat.

Det var på riktigt och när det är på riktigt så finns det inga vargar.

Så tänkte jag.

Det är inför björnar en ska spela död, inte inför vargar.

Då är det annat sätt att jobba på.

Och så bra det känns.

Lite färre hemligheter skrev hon. Så riktigt.

Ju färre desto bättre tänker jag.

Desto bättre, på alla vis bättre!

Regnet öste ner, matsäck mitt i det, blåbär i frysen och lite färre hemligheter.

Och så häxor, häxor som vakade över oss.

En mycket fin dag!

"I dream about your smile, I'll keep that dream alive"

Slow show.

Shit så fort jag föll ner i det där hålet igen. Haha.

Det trodde jag inte riktigt, tyckte jag var ganska så stabil där jag var.

Men nej.

Det fanns ingen som helst tanke bakom det. Eller på det.

Eller jo, men den var inte på riktigt.

Det var mer än längtan, en idé.

Nu sitter jag här på jobbet och lyssnar på Slow Show mest hela tiden.

Säkert var tredje sång jag plockar fram från de olika videosidorna på internet är en

version Slow Show.

Och så tänker jag att den där Matt Berninger vet så jävla väl vad det handlar om.

Eller han vet ju inte mer än någon, men han sjunger om den, verkligheten.

Det är inga nyheter han presenterar, absolut inte.

Bara sanningen.

En så jävla ärlig och naken sanning. Inget inlindande, inget förskönande.

Så här är det. Och det är det.

Fantastisk textmakare är han, Berninger!

Jag lyssnar på hans textrader om och om igen.

Alla ord. Läser texterna.

Oj vad dom känns, dom känns och det är det som är det bästa, värsta.

Och trummorna, trummorna!! Ahh!

Sitter och vältarar mig i ovissheten.

Tänker hundra steg för långt. Hela tiden.

Haha. Ja, annat går inte att göra, det gör det inte.

Men så flyger alla steg tillbaka när jag tänker på en blick.

En blick upp mot ett fönster som lyser, en blick och en fullständigt tappad fokusering.

Men så är det, inget annat är sakt, ingen annat var tidigare tänkt.

Fort gick det, det gick fort.

Fort går det att ändra på sanningen.

Om jag skulle beskriva mig som ett instrument idag skulle jag nog beskriva mig som

trummorna i Bloodbuzz Ohio.

Makalösa!

En väl vad del av Slow Show.

Den bästa texten i sitt slag!

"i wanna hurry home to you

put on a slow, dumb show for you

and crack you up

so you can put on a blue ribbon on my brain

god i'm very, very frightening

i'll overdo it

looking for somewhere to stand and stay

i leaned on the wall and the wall leaned away

can i get a minute of not being nervous

and not thinking of my dick

my leg is sparkles, my leg is pins

i better get my shit together, better gather my shit in

you could drive a car through my head in five minutes

from one side to the other

i wanna hurry home to you

put on a slow, dumb show for you

and crack you up

so you can put a blue ribbon on my brain

god i'm very, very frightening

i'll overdo it

you know i dreamed about you

for twenty-nine years before i saw you

you know i dreamed about you

i missed you for

twenty-nine years

you know i dreamed about you

for twenty-nine years before i saw you

you know i dreamed about you

i missed you for

twenty nine years"

Är det hela rationellt?

-Nae!

Är det sant?

-Ja-a!

Öyafestivalen 2008

Och hon log med det vackraste av leenden.

"It's four a.m. I follow shadows in my room

I close my tired eyes and sense your sweet perfume

I start to fantasize about your perfect smile

I close my eyes, I sip some wine `cause only then my sight gets clear

The blue hour fades and dawn is drawing nearer

I can hear you softly whisper to me "It will be ok"

I hear you softly whisper "It will be fine some day"

I shut my eyes and feel your fingers through my hair

The wine is blessed, the taste is sweeter than the air

I dream about your smile, I'll keep that dream alive

I close my eyes, I need more wine cause only then my sight gets clear

The blue hour fades and dawn is drawing nearer

I can hear you softly whisper to me "It will be ok"

I hear you softly whisper, "I'll be comming back to you some day"

//I close my eyes - Weeping Willows

Ibland har jag svårt att i efterhand riktigt förstå vad som har hänt.

Jag vet inte om jag inte är tillräckligt närvarande i situationen, eller om det är så att jag är

på tok för närvarande för att sen riktigt förstå om det var på riktigt.

Naturen är skiten alltså, jävlar i havet vad jag trivs där. Trivs där bland blåbären och dom

stora tallarna, på slingrande små grusvägar i doften av ormbunkar, i det friska vattnet i den

stora sjön. Jag blir aldrig någon annanstans den jag är då. Jag mår aldrig så gott som jag gör

då. Trivs aldrig så bra som då!

Och så sällskapet, jag älskar verkligen att dela det.

Att göra upp elden där bland alla de små blöta stenarna på stranden. Att smyga runt i skogen

och leta efter ved som är sugen på att brinna till vår eld. Att tillsammans sitta under det gula

liggunderlaget i åskregnet och titta ut över sjön och ovädret som sakta glider förbi. Att

diskutera bärfisarnas funktion som blåbärsbeskyddare i den polska bärplockararmén. Att

titta på och fascineras över den stora skalbaggen som nyss krockade med mitt huvud och som

nu ligger och "tar igen sig lite" på en sten vid vattnet. Hon säger att hon aldrig har sett en så

stor skalbagge och det har inte jag heller, inte så här.

Och i solens strålar som silades ner mellan de stora våta tallarna var hon den vackraste jag

någonsin sett, där mitt i den glittrande mossan och dimman som sakta steg från marken.

Och hon log med det vackraste av leenden.

På vägen hem åkte vi genom de vackraste av landskap och jag ville bara gråta, gråta över allt

det vackra.

Så nu sitter jag här i mitt fönster, dricker vin, lyssnar på Weeping Willows och Anna von

Hausswolff och försöker få ihop dagen i mitt huvud, försöker få in den och på allvar förstå

vad som hänt och att det faktiskt var på riktigt.

Känslor försöker redas ut också, vilka är vilka egentligen.

Ikväll är det eran söndag och det är min "precis vilken dag som helst men jag behöver inte gå

upp tidigt i morgon bitti" så jag sitter här och njuter för just det, just precis det älskar jag

något helt obeskrivligt!!

"Oh, my love. I'm holding it, caressing it"

och/alt.

"Jag gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen.. ..det snurrar i min skalle"

Love is all.

Jag har varit lite försiktig med att släppa in grabben med hans nya skiva.

Har ju för gud skull inte velat få några jobbiga känslor kopplade till honom.

Lite trams från min sida.

Men idag gjorde han entré.

Inte alls planerat, det var lite av en slump, ett finger som tryckte utan att riktigt tänka sig för.

Eller så var det just vad de gjorde?

Nu var det dags tänkte det, kroppen tänkte det. Nu är det dags tänkte den.

Och det hade den jävlar i mig rätt i.

Men jag är fortfarande lite orolig, inte riktigt helt säker.

Fast nu får det bära eller brista för ut åker han då inte.

Inte en chans. Den vägen finns inte.

Nu är han här för att stanna.

Det var Love is all som öppnade upp.

Fy fabian.

Obegränsad kärlek från första.

Och vilken text sen!

pust..

"And now spikes will keep on falling from the heavens to the floor

The future was our skin and now we don't dream anymore

No, we don't dream anymore

Like a house made from spider webs and the clouds rolling in

I bet this mighty river's both my saviour and my sin

Oh, my saviour and my sin"

Love is all - The Tallest Man On Earth

Och snart blir det konsert.

Dags är bara förnamnet på vad det var!

Someday soon

"Someday soon you'll be on fire

And you'll ask me for a glass of water

And I say, No, you can just let that shit burn

And you'll say, Please, please, please put me out

I promise not to do it again whatever I did to you.

Oh please, please, please put me out.

I promise not to do it again whatever I did to you."

//Someday soon - Harlem

I'm so heavy, heavy, heavy in your arms

Jag tappar andan!!
Och
Kan.Inte.Sluta.Lyssna.

Heavy in you arms - Florence + the machine

"I was a heavy heart to carry
My beloved was weighed down
My arms around his neck
My fingers laced to crown.

I was a heavy heart to carry
My feet dragged across the ground
And he took me to the river
Where he slowly let me drown

My love has concrete feet
My love's an iron ball
Wrapped around your ankles
Over the waterfall

I'm so heavy, heavy, heavy in your arms
I'm so heavy, heavy, heavy in your arms

And is it worth the wait
All this killing time?
Are you strong enough to stand
Protecting both your heart and mine?

Who is the betrayer?
Who's the killer in the crowd?
The one who creeps in corridors
And doesn't make a sound

My love has concrete feet
My love's an iron ball
Wrapped around your ankles
Over the waterfall

My love has concrete feet
My love's an iron ball
Wrapped around your ankles
Over the waterfall

I'm so heavy, heavy, heavy in your arms
I'm so heavy, heavy, so heavy in your arms

This will be my last confession
I love you never felt like any blessing
Whispering like it's a secret
Only to condemn the one who hears it
With a heavy heart

Heavy heavy i'm so heavy in your arms
I'm so heavy heavy, I'm so heavy in your arms

I was a heavy heart to carry
my beloved was weighed down
My arms around his neck
My fingers laced to crown

I was a heavy heart to carry
But he never let me down
When he had me in his arms
My feet never touched the ground

I'm so heavy, heavy in your arms.
Heavy, I'm so heavy in your arms."

..

Jo, om man vill ta sig till en artists myspace via en sökmotor så kan man skriva artistens namn + mys.

Såna saker älskar jag att upptäcka och komma på.

Också som när jag började skriva wiki, i precis samma sammanhang när jag skulle till wikipedia och

så märker jag efter ett tag att det är ju så det fungerar, att det är vad folk skriver.

Så fint.

Små saker som gör livet lite bättre.

Så bra.

"None of them can tell a sparkle from fire.."

Idag lyssnar jag på Ida Redig, det är precis vad jag klarar, precis vad jag behöver.

Det är nästan allt jag behöver.

Det inger trygghet i en kropp full av snurrande känslor, det lägger ett fint skimmer

runt mina tankar.

Fina rösten, söta melodierna och med texter som så där lagom passar in och peppar.

Jag myser.

Jag kan inte riktigt lyssna på något annat.

Det är bra.

Som med pojken och vargen sa jag till henne där i fåtöljen på andra sidan bordet.

Den där fåtöljen med de fina formerna. Visst den knarrar lite, fjädrarna vill inte

riktigt hålla tyst längre. Men det kan jag förstå. Och den rör sig inte som man

förväntar sig, men vem gör det. Egentligen så är det väll värre med en fåtölj som

gör det, rör sig som det förväntas av den, än med en som inte.

Men jag vet inte riktigt vad jag menade, är det för mig själv jag ska akta mig, eller

för alla andra. Alla andra hör ju inte. Är det något att ens akta sig för?

Jag vet nog inte riktigt vad jag menade med någonting som jag sa där mellan

hallonölen och den mjuka lassen. Jag bad om ursäkt för min ofokuseraing flera

gånger. Om hur jag virrade runt och inte hade någon koll alls, hur jag avbröt,

missade saker som sades. Min hjärna är inte med idag sa jag. Jag trodde jag visste

vad det handlade om, men inte riktigt visade det sig.

För det hela föll visst lite väl komiskt på plats så där en stund in i samtalen, när en

historia dök upp, undrar om det bara var hos mig. Men det var fina samtal.

Det är skön känsla, den där känslan av psykisk attraktion. När man känner hur

kroppen öppnar upp sig och verkligen släpper in/suger in energin från en annan

människan. Så där varmt och stort, så att det svagar till sig i knäna, pirrar i magen

och det blir svårt att svälja.

Där med axeln mot dörrposten och med huvudet lite lätt på sned och de snälla och

varma ögonen.

Det var inte min plan riktigt.

Men det är fint.

Det är ändå bra.

Frågan är ju bara om jag ska göra med vargen, är det något en borde passa sig för.

"..but the love to tell you how it burns."

"..but they love to tell how it burns."

Again, again and again - Ida Redig

Keep my brother safe from harm..

Mina bröder,

Jag Älskar Er!!

Men så långt bort ni är.

Blow Him Back Into My Arms - Moneybrother

Baby, I'll carry you..

Down by the water (spottis)

"if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

everybody's gotta love some one

but i just wanna love you dear

everybody's gotta feel something

but i just want to be with you, my dear

i know it's hard

i know it's hard

i know it's hard to be in this position

if they stop loving you

i won't stop loving you

if they stop needing you

i'll still need you, my dear

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

you've gotta believe me

when i say

when i say the word, forever

and whatever

comes your way

oh we'll still be here together

i know it's hard

i know it's hard

but i understand you, just take my hand

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home

if you fall asleep down by the water

baby i'll carry you, all the way home"

//The Drums

..

Jag omorganiserade just mina cd-skivor, placerade dom efter färg.

Jag blev helt galet fascinerad av att så när som på tre färre skivor för det svarta laget så

var en tredjedel vita, en tredjedel svarta och en tredjedel i övriga färger. Wow!

Spännande!

Vad säger det om mig?

Vad säger det om skivindustrin?

En sak det säger är att jag lyssnar väldigt lite på rock och alla dess genres.

Äger för övrigt inte en enda skiva som kan klassa som hårdrock, inte ens om man är väldigt

yvig i kanterna.

YES!!

Hur som helst min slutsats. jag äger allt för få skivor för att effekten av de glada i färg

ska vara så fin som jag tänkt.

Det blir nog att ändra det till kronologisk en annan dag. det ser jag fram mot, var länge

sedan sist..

Way Out West Pepp nr.2

The Wrote And The Writ - Laura Marling (Johnny Flynn-cover)

Way Out West Pepp nr.1

It Will All End In Tears - The Drums (spottis)

Som du bar dig åt.

"I brevet du skrev

kröp sanningar fram.

Du skickade ett gulblekt fotografi.

Brevet du skrev

det ville jag skriva om

och rätta till alla fel.

Sånt du visste

att jag varken sagt eller gjort.

Varför skylla allting på mig"

Som du bar dig åt - Pontus & Amerikanerna

Tivoli.

Med en person som mötte mina oroliga ögon med den lugnaste och godaste blick jag sett

kastade jag mig handlöst in i de vildaste och läskigaste av karuseller.

Den sa att det finns ingenting att oroa sig över, ingenting att vara rädd för.

Nu åker vi, sa den och tog min hand och all min rädsla försvann långt, långt bort.

Dagens musikvideo-skörd.

06:30 Worth Keeping - Jill Andrews, Hear Ya Live Sessions

06:34 Worth Keeping - Jill Andrews, Hear Ya Live Sessions

06:39 Krokstav Emne - Moddi, Lydverket Spender
"Kristine, får du kjaerlighten til å kvitre i fiolinsoloen?"

06:43 The Longest Day - Megafaun, HearYa Live Sessions

06:49 Second Chance - Liam Finn

06:53 I And Love And You - The Avett Brothers

07:03 Trout - Skybox, HearYa Live Sessions

07:31 Own Stunts - Breath Owl Breath

07:45 Afraid Of Everyone - The National, Live The Late Show With David Letterman

07:50 Mary Jane, History, I Knew - Lightning Dust, Tiny Desk Concert

07:57 I Met Up With The King - First Aid Kit

08:01 The Wrote And The Writ - Laura Marling, (Johnny Flynn Cover)

08:04 The Wrote And The Writ - Johhny Flynn, La Blogotheque

08:08 Brown Trout Blues - Johnny Flynn

08:13 Wayne Rooney - Johnny Flynn, Live

08:19 The Heart Is A Rebel - Moto Boy, Live Nyhetsmorgon

08:23 Frid på Jord - Sofia Karlsson, Live Nyhetsmorgon

08:27 Du Liv - Sofia Karlsson, Live Nyhetsmorgon

09:58 Dömd Att Bli bedömd - Syster Sol, Live Nyhetsmorgon

10:03 Skinny Love - Bon Iver, Live Jools Holland

10:07 New Romantic - Laura Marling, Live Jools Holland

10:11 Coconut Skins - Damien Rice och Lisa Hannigan, Live Jools Holland

10:18 Celestica - Crystal Castles, Live Jools Holland

10:21 Second Chance - Liam Finn, Live Jools Holland

10:24 Ohio - Damien Jurado

10:28 Baker Lake - Sera Cahoone, KEXP Session

10:32 Only As The Day Is Long - Sera Cahoone, KEXP Session

10:37 Do Wrong Right- Devil Makes Three, Hear Ya Live Session

10: 41 Fables - The Dodos, KEXP

10:47 Wild Flower - The Carter Family

10:50 No Swallerin' Place - June Carter

10:57 Hey Good Lookin' - Hank Williams

11:16 For Good Again - Devil Makes Three

11:23 Maypie Eggs - Moddi och Kråkesölv

11:30 Ardennes - Moddi, TV2 Norge

11:34 Dark Autumn Hour - Frontier Ruckus

11:41 Bethlehem - Frontier Ruckus

11:49 Rosemont - Frontier Ruckus

11:57 To Ohio - The Low Anthem, Jools Holland

12:01 Weeds And Life Among Them - Frontier Ruckus

12:03 How Could I Abandon My Only Companion - Frontier Ruckus

12:06 Mona And Emmy - Frontier Ruckus

12:11 At Death, A Proclamation - Phosphorescent

12:14 Wolves - Phosphorescent, Black Cab Sessions

12:20 Master's House - J. Tillman, Popcirkus

12:26 Wild Honey Nevfer Stolen - J. Tillman, Live Debaser Malmö

12:55 Foggy Mountain Top - June Carter

12:59 The Cave - Mumford And Sons, Glastonbury Festival 2010

13:04 England - Tha National, Glastonbury Festival 2010

13: 07 Blood Buzz Ohio - The National, Glastonbury Festival 2010

13:12 Roscoe - Ellie Goulding, Glastonbury Festival 2010 (Midlake cover)

13:16 Roscoe - Ellie Goulding, Akustisk version

13:19 Worth keeping - Jill Andrews, Hear Ya Live Session

Klick.

Det sa verkligen bara klick.

En lyssning och sen var jag fast. -Fantastiskt!

The walls are coming down - Fanfarlo

God Midsommar kära vänner!

Sjung med mig idag i den vackraste av visor!

Visa i midsommartid.

"Du lindar av olvon en midsommarkrans

och hänger den om ditt hår.

Du skrattar åt mångubbens benvita glans,

som högt över tallen står.

I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn

i långdans, i språngdans på glödande järn.

I natt är du bjuden av dimman till dans,

där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåbergets kam

att ge dig en glorias sken.

Och ynglet som avlas i gölarnas slam

blir fålar på flygande ben.

Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,

där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor.

I natt skall du somna vid Svartrama damm

där natten och mossan är len."

Kvällsmys.

Worth Keeping - Jill Andrews

"Lolo".

"Lolo" står och hänger lite skönt på staketet vid gungorna.

Petar lite nonchalant med ena foten i gruset.

..

Det är mycket med det jordiska..

Wheatfield.

1982 skapade konstnären Agnes Denes verket "Wheatfield" på Manhattan i New York.

Ett stenkast från Wall Street, mitt i affärskvarteren, sådde hon ett två hektar stort vetefält.

Så enkelt, så genialt! Jag älskar det!!

Vetet som sen skördades hade ett värde på ca 2000 kronor och marken som det hade odlats

på var värderat till ca 45 miljarder kronor.

Två av mina absoluta favoritbilder, någonsin.

ett.

två.

en tredje oannonserad bild som inte är någon favoritbild i nivå med de två ovan.

Men väldigt fin och häftig ändå.

(Har jag skrivit om det här tidigare..? I så fall blir det två gånger nu, men det är det värt.)

"It takes an ocean not to break"

Tre finfina sånger framförda i ett slott av fantastiska The National. Inspelade av Pitchfork

strax innan skivsläpp av deras nya skiva, High Violet, som är helt bisarrt bra!

Terribble Love.

Anyone's Ghost.

Little Faith.