Jag dök just in i lite av ett lyckorus, läste att den fantastiske Josh Tillman ska spela i Sverige i höst, 2 oktober på Debaser i Stockholm, satan vad jag ska gå på det!
jag skulle nog faktiskt kunna påstå att den senaste vecka har gått lite i "rusets" tecken, jag har gjort lite galna grejer som verkligen har fått blodet att röra på sig och adrenalinet att sprudla. Jag har gjort bort mig så det inte liknar denna värld, men på ett bra sätt. Det har verkligen fått mig att le och jag har gått med ett underbart "pirr i magen" hela veckan.
Man måste sätta fart på livet lite då och då.
Firstborn - J. Tillman
En video som är relaterad på ett och annat vis.
Det är något med dessa stora basar som verkligen trollbinder mig.
Hör ljudet och se hur händerna och fingrarna rör sig.. Sexigt är helt klart ett ord att beskriva det med.
"Don't sing love songs, you'll wake my mother She's sleeping here right by my side And in her right hand a silver dagger, She says that I can't be your bride.
All men are false, says my mother, They'll tell you wicked, lovin' lies. The very next evening, they'll court another, Leave you alone to pine and sigh.
My daddy is a handsome devil He's got a chain five miles long, And on every link a heart does dangle Of another maid he's loved and wronged.
Go court another tender maiden, And hope that she will be your wife, For I've been warned, and I've decided To sleep alone all of my life"
Med den här sången försöker jag att spela sönder mitt huvud.
Fantastisk!
FANTASTISK!!!
Silver Dagger - Fleet Foxes/White Antilope
Underbar text.
Under namnet White Antilope spelar Robin Peckhold, sångare i Fleet Foxes, in covers av gamla amerikanska folk-sånger och lägger upp på MySpace, denna sång kommer därifrån, men den är även b-sida på Fleet Foxes singel, "Your Protector".
"I tried to do handstands for you I tried to do headstands for you Everytime I fell on you, yeah, everytime I fell I tried to do handstands for you But everytime I fell for you I'm permanently black and blue
Just nu är det mina kvällspromenaderna som håller mig uppe, det är riktigt, riktigt bra att gå runt med musik i huvudet och kamera i handen i denna stad.
Bergen kan faktiskt mycket väl vara en av världens underbaraste platser! Men helt klart så är det i alla fall en av världens vackraste städer!
Några foton från dessa kvällspromenader.
(om du tycker om någon bild så snälla tryck på den, de visar sig betydligt bättre då)
Vy mot ön Sotra, bakom den ligger Atlanten och så småningom Kanada.
Bergen är fullt av rosor.
Och på kvällarna fyller de upp de små smala gränderna med sina fantastiska dofter.
En staty till minne för alla kvinnor och barn under andra världskriget.
Den hade en fin känsla över sig, en ganska "rå" men fin kärlek mellan modern och barnet.
På väg in på kyrkogården till Mariakyrkan
Vykortsbild över bryggen, turisternas dröm.
Snabbfakta Bryggen: Det är 61st riktigt gamla trähus som var centrum för Hansans verksamhet i Bergen mellan åren 1300 och 1700. Jag läser någonstans att husen är från 1000-tal, man det vill jag inte säga är sant utan att ha fått det bekräftat, från fler källor, men typ 1300-tal kan säkert stämma. Bryggen är i alla fall med på UNESCOs Världsarvslista.
Jag började lyssna på Chet Baker för bara några månader sedan och det har gjort min värld betydligt större.
Jag har aldrig tidigare mött en text som är så extremt nära mig. När jag hörde den första gången så gick det en stor suck genom hela min kropp, äntligen en sång som jag kunde spegla dessa känslor och tankar i, äntligen känna att jag kunde dela detta på något vis, dessa känslor och tankar som upptar en så oerhört stor del i mitt liv.
Det är verkligen helt underbart på väldigt många vis, att verkligen älska och att älska mycket och ofta, men det leder allt för ofta även till känslor på motsatt sida av känsloskalan. Hur som helst så får det mig i alla fall att känna att jag lever, ja jävlar i havet.
Chet sjunger: ”I fall in love to hard for love to ever last”, vilket är just hur jag upplever det alldeles för ofta.
Och den här trumpeten, den säger mer är vad ord någonsin skulle kunna.
”I fall in love too easily I fall in love too fast I fall in love too terribly hard For love to ever last
My heart should be well-schooled 'Cause I've been fooled in the past But still I fall in love so easily I fall in love too fast
My heart should be well-schooled 'Cause I've been fooled in the past But still I fall in love too easily I fall in love too fast"
Den har den vackraste texten, musiken är så oerhört vacker och den sjungs av en fantastiskt vacker kvinna som har en helt galet vacker röst!
Här någonstans finns min syn på kärlek.
Jag var på en konsert med Sofia Karlsson för en liten tid sedan och jag kan inte i ord beskriva känslorna jag fick av att se, höra och uppleva henne spela och sjunga.
Hon berör mig så oerhört djupt!
Hennes röst till Dan Anderssons texter, det finns inga ord för det!
"Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida
medan stjärnorna vandra och nätterna gå Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida den käraste, den käraste med ögon blå
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma och drömde om ett skälvande, gäckande skratt jag trodde jag såg den mest älskade komma genom skogen, över hedarna en snötung natt
Glatt ville jag min drömda på händerna bära genom snåren dit bort där min koja står och höja ett jublande rop mot den kära Välkommen du, som väntats i ensamma år
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida medan skogarna sjunga och skyarna gå Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida den käraste, den käraste med ögon blå"
Den här texten kan man nog verkligen tolka på olika sätt, så här tolkar jag den/delar av den och om det är så Justin har tänkt med den eller inte det spelar verkligen ingen roll, så här är det för mig.
Jag ska plocka ut några speciella rader.
"this my excavation and today is kumran
everything that hapen is from now on
this in puring rain
this is paralyzed"
Det är exakt där jag är nu! Mitt liv bytte verkligen skepnad totalt för en tid sedan och jag håller nu på med på att försöka få till något nytt. Det här är min utgrävning och allt är från och med nu. (och ni bevittnar delar av den från första parkett) "Kumran" (alternativ stavning) är platsen där de hittade "Dödahavsrullarna", texter som kom att förändra hela den kristna världen, och jag hoppas och tror att det är något jag själv på ett eller annat sätt kommer att uppleva när allt det här är färdigt.
Jag älskar verkligen att han beskriver det med ordet "excavation" för det är precis så om upplever det nu, det är en så lysande beskrivning! Jag håller på med en utgrävning av mig själv, på alla sätt och vis, för att försöka hitta och plocka samman alla små bitar som jag vill ha kvar och som jag kan använda till att försöka pussla ihop mig, min identitet och mitt liv. Och det regnar och det är verkligen paralyserande!
"there's a black crow sitting across from me
his wiry legs are crossed
and he's dangling my keys, he even fakes a toss"
Jag upplever det jag är med om som ett sökande, jag letar efter svar för att försöka förstå det som händer och för att förstå mig själv, men det går inte så bra. Men jag vet att svaren finns där, inte alls för långt borta och ofta så känns det som att jag är så nära och jag lyfter handen för att fånga nycklarna, men de kommer inte.
"this is not the sound of a new man or a crispy realization
It's the sound of the unlocking and the lift away"
En väldigt viktig insikt jag fick genom att höra den här texten, det är inte så att det här ska leda till en ny människa, absolut inte! Jag ska bara leta fram mig själv och det ska ge mig en "lift away"
Jag vet att det jag går igenom nu är något väldigt viktigt och jag kommer under hela mitt liv se tillbaka på den den här tiden som något stort. Det är därför den här sången ska vara med, för som ni förstår är det den här som representerar och kommer att representera allt detta.
Och det jag känner för den här sången just nu har jag aldrig känt för någon sång tidigare, det är stort!
Den representerar verkligen nuet men även, på ett tryggt sätt, framtiden, jag vet och jag förstår att det finns något som kommer efter allt detta, en tid då jag kan se tillbaka.
"This my excavation and today is kumran Everything that happens from now on This is pouring rain This is paralyzed
I keep throwing it down two-hunded at a time It's hard to find it when you knew it When your money's gone And you're drunk as hell
On your back with your racks as the stacks are your load In the back and the racks and the stacks of your load In the back with your racks and you're un-stacking your load
Well I've been twisting to the sun and the moon I needed to replace The fountain in the front yard is rusted out All my love was down In a frozen ground
There's a black crow sitting across from me His wiry legs are crossed He is dangling my keys, he even fakes a toss Whatever could it be That has brought me to this loss?
On your back with your racks as the stacks are your load In the back and the racks and the stacks of your load In the back with your racks and you're un-stacking your load
This is not the sound of a new man or crispy realization It's the sound of the unlocking and the lift away Your love will be Safe with me"
Sten och Stanley från 1979, det är viktigt att tillägga (precis som Måns så tydligt förklarade i radioprogramet "Så funkar det", där denna sångvar med i "kvart i två dansen") att Sten Nilsson var i fyrtioårsåldern när denna sång spelades in.
Lyssna på texten, man tror faktiskt inte att det är sant!
Jag hatar att "göra fel" det kan mycket väl vara det värsta jag vet, känslan som smyger sig fram då är fruktansvärd. Den börjar försiktigt någonstans inne i mig, i trakterna runt magen och sprider sig sen sakta ut i hela kroppen, det är hemskt! Den tar fullständig kontroll över mig, jag blir helt paralyserad och den ger mig en galen ångest. Detta är mitt botemedel!
Det går inte att räkna hur många gånger jag har lyssnat på den här låten i just det syftet, som botemedel, den har gått på repeat i så många timmar att det finns nästan inte.
"Failure is always the best way to learn, retracing your steps 'til you know, have no fear your wounds will heal."
Ord som har viskats i mitt huvud så många gånger
Kings of Convenience är min gudar, deras musik är så fantastisk! Jag är väldigt glad att jag har fått växa upp med den!
Och jag tycker att det är stort att få uppleva Bergen, deras hemstad, deras existens var helt klar en anledning till att jag flyttade just hit, kanske inte en så stor, men den var där. Och jag tycker även att det är stort att jag då och då möter Erland Öye(ena halvan av duon) när jag är ute och går på mina kvällspromenader.
(de delar av videon där Ejrik figurerar (Ejrik är han "med tjejen") är inspelade här i Bergen)
"If you want me I'll be there A boy to deal with all your problems But part of the deal Is for you to feel something
If you want me look me up I don't exist in usual places Subtle as the wind is grey
If you want me you know where I am I saw your arms in a dream And there were blue veins blue Blue veins
If you want me all you have to do Is ask a thousand questions Triplicate and file under "Simple things you ask to make a young boy sigh" Young boy sigh Young boy sigh"
En fantastisk liten Turid föddes i fredags kväll, det hela kom som en stor chock för mig. Inte att hon skulle födas, det hade jag liksom på känn, men att jag skulle få så starka känslor för det hade jag alls ingen aning om. Det har berört mig på ett "annat plan" och jag är fortfarande helt tagen. Kan inte förstå allt jag känner just nu..
Det är helt underbart!
Är bara så ledsen att jag är så långt bort från henne.
Den här sången är till dig Turid! Jag kommer alltid att finnas här för dig!
Pontus och Amerikanernas ”Följer ett spår” var min första skiva, jag fick den i julklapp av min storebror en jul för länge sedan, det kan ha varit 1991, det året skivan släpptes. Jag minns när jag öppnade paketet, det var en stor röd vinylskiva och jag har älskat den ända sedan dess! Jag kommer ihåg hur jag fick spelade den på samma storebrors vinylspelare och känslan av att gå in i hans rum och sätta på den på hans stereo. Stereon var ett sådant där ”torn” med dubbelt kassettdäck i botten sen en equaliser där alla ”reglage” lyste med en stark, fin röd färg, och sen övers så var vinylspelaren, den var såå häftig! Det var knappar och spakar precis överallt och jag inte hade en aning om vad de var till för och nästan alla hade de där röda lamporna och när man stängde av så tonades ljuset från lampor ner på ett fantastiskt sätt. Den kändes magisk.
Jag har otaliga barndomsminnen som är kopplade till Pontus och Amerikanerna, hur jag sjöng med i en bandyklubba hoppandes i min säng, men de starkaste är semesterminnen. Jag hade så klart denna skiva men även deras tidigare, ”Via Satellit”, inspelad på kassett och de har fått följa med på min uppväxts alla bilsemestrar och bilutflykter.
Sen blev jag lite äldre och märkte att det faktiskt inte var så tufft att lyssna på Pontus och Amerikanerna så de ”glömdes bort” en tid, de lades åt sidan, togs bara fram och lyssnades på lite då och då, i smyg.
Men det är annorlunda nu, nu kan jag med stolthet kan säga att Pontus och Amerikanerna är ett av mina favoritband och att ”Följer ett spår” är en av mina favoritskivor!
Pontus Holmgrens texter är fantastiska! Och att han sjunger med så stark dialekt är helt underbart! Men det känns som det hände något efter skivan ”Följer ett spår”, jag undrar om de inte fick på sig en lite för stor mössa.
Jag vill absolut påstå att den skivan har lagt grunden till mitt musik-jag, till min musiksmak, till mig, jag är oerhört tacksam för att fick den!
Jag har väldigt mycket att tacka min storebror för när det kommer till musik!
När det kom till vilken sång jag skulle ha med här blev det lite klurigt, det finns ju de som var mina favoriter då och så finns det ju de som är min favoriter nu. Men det blev en klassiker, en solklar hit, en låt som jag Alltid Älskat! Jag lovar att jag gjort det från första gången jag hörde den!
