Från soffan.

Men herregud jag gör så gott jag kan. Changing of the seasons vol 1.

Jag fick en idé om att starta en liten serie här på bloggen. Tänkte mig att lägga upp en liten spotifylista här med en lagom regelbundenhet, kanske en gång i veckan eller så. Fem-sex sånger som jag lyssnar mycket på just då, inga konstigheter.

Om du skulle sakna spotify så skicka ett mail till info@adrianrecordings.com så fixar dom det åt dig, så gjorde jag.

Men herregud jag gör så gott jag kan.

-:- Satans högra hand - [Ingenting]

-:- Allt jag gillar upphör - Emil Jensen

-:- James Blues - J. Tillman

-:- Boat Behind - Kings of Convenience

-:- Funeral song - Laura Gibson

Ett fält fullt av klöver.

Idag när jag var ute och gick så såg jag ett stort fält fullt av tjockt grönt gräs och rödklöver. Det fanns inga alternativ, jag var bara tvungen att gå rakt över det, rakt igenom det.

Det var grymt, en underbar känsla!

Den här förbannade bloggen dödar mina bilder! Snälla tryck på dom, för då ser dom ut som dom ska.

Om någon har bra tips på någon annan blogg som inte hittar på egna färger och eget ljus så är det Varmt välkommet!

Låt floden komma.

Viss sånger och texter är sådana att man aldrig kommer att glömma första gången man hörde dom.

Jag hörde [Ingenting]'s "Låt floden komma" för första gången idag, satt i höstsolen på en bänk i Hagaparken och tittade ut över Brunnsviken och Gustav III:s paviljong. Jag kommer aldrig att glömma den stunden.

Min värld stannade i 10 minuter och 21 sekunder.

Makalöst!

Låt floden komma.

"Låt floden komma

Låt den skölja över mig

Genom mitt hjärta

Och hela min själ

Gud, jag har glömt vem jag var

Jag kan inte längre gå rakt

Alla mina löften har jag brutit

Alla känslor har jag förskjutit

Låt floden komma

Låt den skölja över mig

Genom mitt hjärta

Och hela min själ

Låt floden komma

Låt den forsa in i mig

Över min smärta

Och synderna jag bär

Gud, jag har glömt vart jag ska

Jag vill springa rakt in i dina andetag

Så att jag känner

Jorden och Himelen

I mina lungor och i mina händer

Låt floden komma

Låt den skölja över mig

Genom mitt hjärta

Och hela min själ

Låt floden komma

Låt den forsa in i mig

Över min smärta

Och synderna jag bär

Låt floden komma

Låt den skölja över mig

Genom mitt hjärta

Hela min själ

Låt floden komma

Låt den forsa in i mig

Över min smärta

Och synderna jag bär."

//[Ingenting]

En kväll med Alela Diane och Laura Gibson.

Först.

Öppna upp den här länken i ett nytt fönster och sätt igång sången ”Rake”. Sjungs av Alela Diane tillsammans med Alina Hardin.

Sen.

Innan den andra sången av extranummeret tar Alela in resten av bandet, de placerar sig två och två vid micarna som är uppställda bredvid henne på scenen. Mitt inlyssnade öra hör när hon slår över strängarna för att kolla så att gitarren är riktigt inpluggad att hon håller det första ackordet i ”The Pirate’s Gospel”, hennes ”hit” och främsta singalong-sång. En sång med en käck kör som får vem som helst att med en basröst i riktig ”pirat stil” falla in i ett, ”johow, johow, jo-howhow”. Hon ber alla i publiken att ställa sig upp och säger att det är fritt fram för oss att dansa, sjunga med och klappa händerna.

Hon börjar spela, publiken jublar och börjar genast klapp i takt, i fel takt, bandet börjar att klappa i en annan, förvirring utbryter. Nu ställs vi alla inför ett väldigt svårt val, ska man sätta skyddslappar för öronen och ögonen och bestämt och lite små-trotsigt fortsätta i den takten som Vi började klappa i. Eller ska man släppa stoltheten och inse att vi kanske hade lite fel och lite smidigt övergå till den takten som bandet tänkt sig. Det klappas hejvilt, vissa byter andra inte och det finns ingen ordning. Men det spelar ingen roll, det är fint ändå, effekten är uppnådd. Även den här sången tar slut, bandet tackar för sig och går ut. Publikens efterföljande jubel, klapp och önskan om en till sång avbryts effektivt av en inspelad José Gonzales som strömmar ut genom högtalarna samtidigt som ljuset tänds och ridån faller ner.

Jaha, tänker jag, det var det.

Märker när jag ska börja gå att mina ben inte riktigt vill som jag, de följer inte mina tänkta rörelser, mina knän är alldeles svaga. Jag stapplar ut ur salongen och börjar gå nedför de långa trapporna, mitt huvud börjar att snurra, måste hålla mig i räcket för att inte falla. Jag kommer ner till lobyn, ser att det erbjuds skivor och t-shits till försäljning. Jag tränger mig försiktigt fram till bordet och ser att Laura Gibson står där bakom. Blir lite paff, känner att jag verkligen vill säga någonting till henne. Får ur mig något i stil med ”Tank you so much for the concert, it was one of the most beautiful moments in my life”. Hör hur fel det låter, men tänker att det spelar ingen roll, hon kommer ändå aldrig att förstå hur mycket jag menar det jag vill ha sagt. Hon ler och säger ”Tank you, I’m glad you enjoyed it”, jag ler och köper hennes skiva ”Beast Of Seasons” på vinly.

Mina knän orkar inte längre, dom har börjat skaka och mitt huvud snurrar för fort. Jag spanar runt i rummet efter någonstans att sitta, ser en grön liten vadderad bänk. Pustar ut. Mitt huvud är helt tomt, allt är helt tomt, det finns inga tankar där inne, det finns ingenting där inne.

Inser att jag faktiskt har varit med om en av de bästa konsertupplevelserna i mitt liv.

När mina känslor lugnat ner sig en aning och mina intryck stillats så tittar jag mig lite omkring, hör att det tas några toner från de två tjejerna som sitter precis bredvid mig. Jag tycker mig känna igen rösterna, tittar lite nyfiket och märker att det är systrarna i First Aid Kit. Vill säga något till dom, försöker att formulera något i mitt huvud, det går inte. Alla mina tankar avbryts, tänker att om jag ska säga något får det bli spontant. Jag tvekar lite för länge och missar min chans då Alela Dians band kommer fram och börjar prata med dom. Alina, som körade till Alela söker min blick och ler åt mig, jag ler tillbaka och säger ”Tank you” lite tyst, hon ler lite till och tittar sedan bort. Hon var fantastiskt vacker där hon stod och körade med slutna ögon, hennes koppspråk och uttryck var helt otroligt och hennes röst sen...!

Jag sitter kvar en lång stund, ser hur kön till skivbordet försvinner, skivor och t-shirts packas ihop, folk har nu slutat gå ut genom de stora glasdörrarna. De få som uppehåller sig i lobyn är bara här nere för att få sig ett litet andrum från ”diskot” som dragit igång i baren en trappa upp. Laura Gibson ler och vinkar lite försiktigt åt mig med de få fingrar hon har lediga när hon går förbi mig fullastad av lådor. Jag tänker att nu är det faktiskt dags att gå hem, nu är jag redo.

På väg till pendeltåget så går jag över Medborgarplatsen och ser att på Debasers ljusskylt rullar texten: ”2/10 J. Tillman...”.

Det kan mycket väl bli lika bra tänker jag när jag fortsätter min promenad hemåt under Stockholms himmel som trots denna stjärnklara natt är precis lika tom som mitt huvud.

Inget påverkar mig som musik.

Det är fantastiskt!

Stockholm.

I Stockholm så ser man knappt stjärnorna.

Det är tragiskt.

Folkflickor.

Ikväll blir det Folk för hela slanten, Alela Diane och Laura Gibson spelar på Södra teatern.

Jag skrev ett inlägg för en tid sedan där jag sa att det knappt fanns några bra, nya amerikanska folk-sångerskor. I alla fall inte som jag kunde hitta.

Ni kanske kan ana min glädje över att de två som jag har hittat och som jag tycker väldigt mycket om spelar på samma kväll.

Det här ska bli brabrabra!!

Varsågoda:

(Dom är så attans bra att det blir två var)

White As Diamonds - Alela Diane

Funeral Song - Laura Gibson (inte den bästa kvaliteten, men är man inte så känd att det görs musikvideor åt en så är man inte)

The Rifle - Alela Diane

Where have all the good words gone + Come by storm - Laura Gibson

"I dreamed I hade a gift for holding up the sky

I dreamed I hade a gift for holding up your sky

I dreamed I hade a way with words of consolation"

ett och annat.

- "det blåser verkligen idag" säger jag där jag står i fönstret och smaskar på ett av grannens plommon, helt utan en aning om vad det är jag vill ha sagt.

-"ska vi säga att det räcker nu?" svarar mamma när hon går fram till spisen och rör lite försiktigt i löken

-"ja" svarar jag, "det ska vi."

molnen susar förbi över mitt huvud där jag sitter på en sten och tittar ut över vibjönsparken. det samma sker med tiden, jag sitter på en sten och bara låter den susa förbi. har aldrig upplevt det så här tidigare, att dagarna bara försvinner, att tiden bara går mig förbi. aldrig på det här mjuka och bekväma sättet.

ibland så hoppar jag med, ramlar in i samma tempo, det går sådär.

som när en telefon ringer, jag skrattar "som aldrig förr" allt är perfekt. mår så bra. lika fort är det borta och jag sitter där tom, fattar inte vad som just hände.

eller när det kommer ett besök, det är fantastiskt roligt och trevligt men mitt huvud bara snurrar, jag är inte med alls, kan inte få tag i en enda tanke. kämpar för att bara hålla mig stående, jag hinner inte med.

det blir sådana kontraster, allt eller inget. det får mig att må lite illa och inget är så trist när man nyss hade allt.

jag skickar sms jag inte borde.

peter griffin säger "a griffin never knows when it's time to stop". "ja" säger jag tyst för mig själv, "precis". om jag ändå kunde stoppa mig själv ibland, men mina glas är aldrig halvfulla. antingen så är de så fulla att de nästa rinner över vilket leder till mer eller mindre kloka, spontan handlingar för att få lite av den där vätskan att försvinna, för att ge mig lite andrum. eller så är de helt tomma.

funderar över vad som är på riktigt, hur ska jag kunna veta vad som är på riktigt? det ges för mycket tid till saker att sväva iväg och skapa sig sin egen verklighet. funderar även över hur långt kliv ska jag våga ta, hur kort kliv ska jag våga ta, om vågar jag kliva över huvud taget. just nu känns det som alla steg är steg åt fel håll, steg som bara kommer leda till något ont. men att stå still kommer att ta livet av mig.

en liten kille i en butik står och berättar för mig hur högt upp jag ska vika ärmarna på flanellskjortan som jag provar för att det ska se lite mer ledigt ut. jag tittar honom djupt i ögonen men lyssnar inte på ett ord av vad han säger. bara står där, viker och känner mig dummast i hela världen. men egentligen borde jag lyssna, jag borde ta till mig.

för jag har inte en aning, jag står framför spegeln och viker och viker men det blir aldrig så som jag tänkt, jag får aldrig till det uttrycket jag önskar. jag går bort från spegeln, viker en sista gång och tänker att nu, nu är det precis som jag vill och det är det för nu finns det ingen spegel att granska det i, nu ser det ut precis så som den bilden jag har i huvudet.

19 dagar av 20 så bryr jag mig inte, då räcker verkligen illusionen av att det ser bra ut, men så kommer den där 20:e dagen och då är det inte kul, då ångrar jag att jag inte lyssnade på den lilla killen och köpte den där svindyra skjortan.

det ”busas” med lite vax i mitt hår, mina händer skakar, rysningar av obehag går genom kroppen, men jag bara sitter där, försöker att inte röra en min, försöker att bara köpa det hela. en spegel dyker upp, en liten rund spegel,

”javisst” säger jag, ”det ser så bra ut”, ”ojojoj vad bra det blev”.

varför håller jag på! för vems skull?

kassörskan ropar i högtalarna på personal till kassa två i en butik där det bara finns två kassor, kan inte låta bli att notera sådana saker. idag irriterar det mig, en annan dag får det mig att le. kan inte låt bli att notera detaljer, ska se allt, höra allt. men bara för att iaktta.

alla historier, vart ska man gör av dom, vart ska man låta dom ta vägen? klarar inte av att bara låta dom försvinna.

lyssnar på så mycket bra musik just nu att det faktiskt inte är klokt.

camera obscuras briljanta popmelodier och poptexter om kärlek får mig verkligen att drömma mig iväg, men det känns bara så långt borta.

"i was waiting to be struck by lightning

waiting for somebody exciting

like you

oh, the thing that you do

you make me go ooh

with the things that you do, you do, you do"

"five days can change your world, five nights can really make it turn" sjunger laakso. så sant, men hur får jag dom att komma, dyker de bara upp, går dom att locka på? jag vill ha dom här, nu!

åker omvägar med bilen för att få höra klart sånger, går längre och längre bort från mitt hus för att inte låta mina promenader med musik i öronen ta slut. vill inte börja fundera på hur mycket musiken påverkar mig, på att jag helt har tappat kontrollen över den, på vad jag skulle vara utan den.

musiken är ovärderlig.

jonathan johansson sjunger "jag vill sjunga fram en väg, som går igenom molnen och rakt igenom dig" ryser av de raderna, bland det bästa jag har hört. men vafan, varför ska det vara så att jag ska behöva ha en annan person för att sjunga fram en väg, varför kan jag inte sjunga fram en väg genom molnen bara för mig, bara till mig? skulle hellre än allt sjunga till någon annan men så är ju inte fallet. känner mig ensam.

han sjunger även på konsert: "you can't light a fire without a spark", är det så? visst är det så!

han sjunger väldigt mycket bra, vi skriver om det, det enkla, det fina i det och du skickar texter, vackra texter. jag läser och njuter. ja, njuter! det får mig att må bra, det får mig på gott humör. vi tycker om så lika, jag tycker om att det är så och det får mig att fundera, på vad spelar ingen roll, det håller mitt huvud sysselsatt.

ja, jag vet det är tramsigt, jag gör alltid saker mycket större än vad de är. höger alltid upp de till skyarna, men så är det. i ett liv med få intryck så blir det så tänker jag. eller så är det bara sån jag är.

mycket texter nu, men det är dom jag lyssnar på, lyssnar till.

fantastiska!

tidigare idag så vispades det maräng, bakades paj och tårta. inbillar mig att jag har lite talang för det där med bakning.

i morgon är min födelsedag. tror faktiskt inte att jag skulle kunna bry mig mindre om det än vad jag gör. allt känns så fel.

min dag kommer att avslutas med j. tillmans - james blues.

den är helt underbar! så fin och texten är fantastisk.

konsert snart, längtar massor!

avslutar det här med att citera bright eyes,

för att ge det hela lite distans, i morgon kommer jag att ha andra ögon.

"what was normal in the evening by the morning seems insane"

Universal Soldier.

En väldigt fin sång!

De är grymma de här tjejerna!

Gillar texten väldigt mycket, tycker om att den tar upp det personliga ansvaret och på sättet som det görs.

Finfint!

Universal Soldier - First Aid Kit

Torstorp.

Mitt hem, inte så pjåkigt..

Vägen genom Torstorps by.

Björnbärspaj väntar på alla som har vägarna förbi!

Humpf.

Gårdagens lista; en flopp!

En ny är i tankarna.

Dyker upp när året lider mot sitt slut.

6 sången som har varit viktiga för mig under 2009

Min kära vän Slim Sam uppmanar på sin blogg att man, precis som han, ska lista de sånger som har haft störst personlig betydelse under 2009.

Jag älskar det och hoppar genast på tåget!

Så här har vi de sex för mig viktigaste sångerna under 2009. (hitintills)

Tillskillnad från upphovsmannen så klarar jag inte av att rangordna, de har alla på sitt sätt varit den viktigaste.

Märkte när jag valde ut sångerna att det här blir sjukt personligt. Jag ska nog försöka spara lite på den kryddan nu när jag skriver.

here we go..

-::- Diamanter og Kirsebaer - John Olav Nielsen og Gjengen

Jag hörde den här sången första gången nu i somras och blev förälskad med en gång. Det var första gången som jag upplevde ett djup i Norge, att det fanns människorna där som var något annat än bara glada och käcka hurtbullar. Texten är riktigt riktigt fin, finns att läsa här om ni inte riktigt förstår/hör vad han sjunger. Den här sången förknippar jag på Väldigt många vis med mitt halvår i Bergen.

"Som å knuse flasker mot fortauskanter

det nermeste eg kommer diamanter"

-::- Breathless - Nick Cave & The Bad Seeds

En sång som jag någon gång nu i somras snappade upp från en väldigt fin blogg. Det är absolut en av mina favoritsånger någonsin! Texten är så otroligt fin!

Den här sången representerar väldigt mycket positivt för mig, flera små saker som absolut fick min sommar att flyta på betydligt enklare. Det behövs så lite..

"And the red-breasted robin beats his wings

his throat trembles when he sings

for he is helpless before you"

"I listen to my juddering bones

the blood in my veins and the wind in my lungs

and I am breathless whitout you"

-::- Odessa - Tiger Lou

Innebär minnen från en svunnen tid, från en tid innan det här året. Men en tid som jag alltid kommer att bära med mig. Den här sången har under året satt lite ord på några av mina känslor.

"Heavenly memories cut like a knife

carving it's way through the remains of us

lately it seems everything that we touch

gradually turns the the softest of dust"

"But everything that you took from me

was mine to give

and everything that you thought you gave

wasn't there at all"

-::- Crooked legs - The Acorn

En text som inspirerar mig till hur jag vill att mitt liv ska se ut, hur mina tankar ska se ut.

Jag lyssnade väldigt mycket på den i våras när jag precis hade flyttat till Bergen och kände mig frias i hela världen!

"I looked up and picked out a map in the sky

no need for the nude of the moon as I'm guided by fireflies

and they whisper prayers to my feet

as I tiptoe through gardens minding the slumber og parakeets

and lovers in the way

I won't feel the pull of the comming day

or the compromise of sleep

'cause I've got a fire under the soles of my feet

I'm going as far as these crooked legs take me"

-::- Bloodbank - Bon Iver

Den här sången betyder helt otroligt mycket för mig rent "musikaliskt". Det var just den här sången som gjorde att jag hittade mer rätt än någonsin i den musik som jag tycker om. Det var min inkörsport till Folk.

En mycket fin kärlekshistoria!

"I'm in love with your honor

I'm in love with your cheeks"

-::- Aldrig Ensam - Jonathan Johansson

Jonathan Johanssons skiva, "En hand i himmelen" kunde inte ha kommit mer lägligt än den gjorde nu i våras, den passade så precis in i mitt liv. Jag trampade då runt i resterna av det liv som jag tidigare hade levt samtidigt som jag på alla sätt och vis väntade på att ett nytt skulle starta, mina tankar var i kaos. Då kom Jonathan och med sina fantastiska texter och fina musik gav han mig lite trygghet och lugn. "Aldrig Ensam" är min favoritsång från den skivan, texten är så vacker! Jag älskar känslan, den religiösa tonen och tomheten som den beskriver, vilken jag verkligen kände igen mig i.

"I det fina tunna ljuset

står jag

och väntar tyst

sommaren är framför

kvarteret

nästan tömt

på människor och känslor

ingen rörelse någonstans"

Allt har sin historia..

En tur i skogen.

Idag tog jag med mig mina två nya bästa vänner ut på våran premiärtur i skogen. Vi trampade på rakt ut i spenaten, följde stigar ingen människa tidigare följt, vi gick i älgarnas fotspår. Klafsade bestämt på genom kärr och bäckar, hoppade friskt uppför berg och balanserade vågat på stora stockar.

Tillslut kom vi fram till en lite tjärn, Tjuthultegölen, en otroligt vacker liten tjärn mitt i den stora skogen, den låg där som en spegel. Mitt på gled det runt två små sjöfåglar, då och då sprätte de till och dök ner i det mörka vattnet. Jag satte mig och tittade på de en lång stund. Då när jag satt där kom det en stor trollslända och satte sig på min axel, kunde inte låta bli att nynna lite smått på Pontus och Amerikanernas "Balsam för min själ".

Den passade så otroligt bra.

"Balsam för min själ, läker inombords

vet att jag är stark, sker som i ett trolleri

sländor sänder balsam för min själ

ögonblick då världen vill mig väl"

Tjuthultegölen.

De två vännerna.

Bästa födelsedagspresenten någonsin!

Men helt plötsligt stod jag där, mitt i ett kärr med vatten upp över knäna, då var det minsann dags att gå hem.

Skogen är helt otrolig!

Labradorbesök.

Aika.

Vackert väder.

Den vackraste svenska kärlekstext någonsin!

En vacker sång på alla sätt och vis.

Vackert väder - Jakob Hellman

"Kom med och lägg dig här i gräset under mig och

blöt ner kläderna

Det är väl vackert väder ovanför molnen

men regn där vi står

Det finns ingen vackrare än du

i din vanliga tröja och i ditt våta hår

Jag håller mitt lilla liv

emellan händerna

Nu har jag lust att ta ett kliv och

sätta något spår innan jag går

Kom med och gör en liten stund som ska

vara kvar i hundra tusen år

Ibland vill man inte gärna gå in

fast regnet öser ner

Ibland vill man hellre sitta kvar

och skratta högt där döden ser

Har du fått andra himlar

i ögonen?

När du får mej vart du vill

med de vanliga blå

Kom med och lägg dig här i gräset under mig och

blöt ner kläderna

Vad tänker du på?

Och lägg dig på marken under om du vill

Kom med och sätt ditt liv på spel för min skull"

Årstid.

Det är väldigt mycket årstid just nu.

Sommar.

Höst.

Lite av en bror.

Skitfiske.

Dom är lite roliga dom där, "skitfiske" ska man säga.

Aldrig lycka till.

Ett nyfiket spanande ut över vattnet undertiden som spöt iordningställs.

Fick intrycket av att det är ungefär samma med den finsate modellen av flugspön, "Splitcane", som med samurajsvärd. De är handbyggda och på så vis individuella i sina egenskaper, sen är det så att det spöt som pappa har är byggt efter det legendariska spöt, "The Perfectionist".

Ett vak, på fel sida viken.

En spång.

Två spänger.

Kvällsmat.

Slow down my beating heart.

En spontan tur till Norrköping.

En inhandling av Ben & Jerry's underbara "Bohemian Rasberry" och Johnny Flynn's - A Larum på vinyl.

Det lindrar en begynnande lappsjuka.

Sätter på musiken, placerar mig i gräset med ryggen mot den stora asken, septembersolen värmer och blicken är långt borta i fjärran på en flock lugnt betande hästar.

Det får mitt hjärta att lugna sig en smula.

Det får mitt hjärta att slå lite långsammare och hårdare slag.

12 sånger som ska spelas på min begravning #12

12. Sine wave - Mogwai

Den här sången är musikalisk akupunktur.

Jag sätter på den i mina hörlurar på väldigt hög volym och så slappnar jag av. Melodierna vaggar in mig i ett stadie av full avkoppling, ljuden går runt, runt i hela huvudet och "trycker" på olika punkter, de löser upp alla knutar och spänningar som finns där.

Den tar mig till en annan värld. Jag är helt slut både psykiskt och känslomässigt efter att ha lyssnat på den, det är fantastiskt!

Prova!

Ta på dig ett par bra hörlurar, släck lyset, sätt på musiken, blunda och så försvinner du bara iväg.

(tyvärr så är det här, den bästa som finns att tillgå, en Riktigt kass version av sången, men den finns på spotify, snälla lyssna där istället om du kan.)

Ohio.

Enligt mitt Last.fm-konto så har jag spelat den här sången 64 ggr. Det kan mycket väl stämma.

Eftersom jag hörde den första gången i förrgår kväll så kan jag tycka att den ska upp hit. Jag verkligen älskar den och kan inte sluta lyssna!

Ett tips som satt där det skulle!!

Ohio - Damien Jurado

"Out from my window across from the city

I have what's concidered a good view

two blocks from the subway, three from the fountain

where I walk to break in new shoes"

"Out from my window please here me Ohio

your daughter wants to come home

she wants to be with you to hug you to kiss you

to never leave her alone

And I've gotten to know her to live with to love her

it's hard to see her leave

she belongs to her mother and the state of Ohio

I wish she belonged to me"

Fjällen.

Stormhatt.

Fjällen-fejka*

*ett försök att skriva "fika" på en härlig östgötsk-finspångsdialekt.

En skivsamling.

Öppnar försiktigt flyttkartongen där alla vinylskivor gömmer sig, jag har längtat till denna stund väldigt länge.

Överst ligger det en grå skiva, en helt ospelad skiva. På omslaget står i det högra hörnet en kvinna och håller en liten apa i sin vänstra hand, bredvid henne på den andra sidan står det en vit liten resväska och på himmelen bakom lyser alla stjärnorna. Jag öppnar försiktigt fodralet och på den vänstra insidan står det skrivet i silver "you see me like no one", hon har även skrivit dit sitt namn.

Jag bad henne skriva dessa rader när jag efter en konsert tidigt i våras köpte skivan. De är hämtade från tredjespåret, "terrified", en otrolig sång. Den har en av de texter på detta tema som har berört och tilltalat mig mest. Jag älskar hur både texten och musiken på ett så sorgset och dystert sätt beskriver förälskelsen och de starka känslorna som den innebär, beskriver på något vis hur hemska dessa känslor kan vara.

Jag tar försiktigt ut skivan ur fodralet och lägger den på skivspelaren med A-sidan uppåt, räknar mellanrummen, ett, två, lägger sakta ner nålen och hör hur cymbalen på andraspåret "faidar ut", sen blir det tyst och så sätter det igång, jag lägger mig på sägen och försvinner bort i några minuter.

Resten av skivorna packas upp, läggs ut över hela golvet och spelas, oj vad det spelas!

"I don't care whether you here this, I don't care if I'm alone here singing songs to myself"

"hon barabara går och väntar på att drömmen ska bli sann, hon barabara går och ser sig om efter en pojke nog till man, hon barabara går och väntar på att drömmen ska bli sann, hon barabara verkar strunta i att jag är pojke nog till man"

"I wanna make you feel, the way I feel, when I'm with you, yeah"

"shiny tops and soda pops when I hear your lips make a sound, when I hear your lips make a sound"

"last night I felt real arms around me, no hope no harm just another false alarm.. ..and tell me how long before the right one"

"wish I could stay here and play for a while, but I must be on my way..

the warmest of smiles"