Det var en fantastiskt vacker måne i kväll/i natt. Klockan tolv var det, man brukar ju säga
att det är mitt i natten, men det kan ju inte stämma, det måste ju vara fel, jag skulle snarare
säga att mitt i natten är någon gång runt tresnåret. Men å andra sidan, efter fyra är det ju
nästan morgon. Men tolv är ju mitt i om man går efter ljuset.
Jag har tänkt på det där någon gång, att vi borde ju leva efter ljuset, när slutade vi med det?
Alltså om jag känner att i natt vill jag minsann sova åtta timmar, så ska jag somna vid åtta
och sen sova till klockan fyra. det vore ju det ultimata. Då blir ju klockan tolv midnatt igen
och vi utnyttjar sljuset så mycket vi bara kan.
Vem är det som har hittat på det där med att vi är vakna så länge på kvällen, eller snarare,
varför går vi upp så sent om morgnarna? Alltså seriöst, när började vi leva så. Har det med
djuren att göra kanske? Från den tiden då vi levde tillsammans med dom. Men alla har ju
sett i Emil i Lönneberga hur Lina går upp tidigt tidigt (kanske rent av klockan fyra) för att
mjölka kossorna. Och så har jag ju hört även från andra källor att så var det, likaså så vet
jag av erfarenhet att korna vill bli mjölkade redan klockan fem på eftermiddagen. Eller kan
man styra det där? bara se till att det är ungefär tolv timmar i mellan.
Eller har det att göra med industrierna kanske? Att någon av någon anledning bestämde att
nu ska minsann arbetarna få sovmorgon så dom behöver inte börja förrän klockan sex eller
nått. Det jag tror hårdast på är att förr, på den tiden när vi arbetade hela dagarna, och då
menar jag verkligen hela dagarna så ville vi utnyttja vår fritid så mycket vi bara kunde och
det gick så långt att vi började förlänga våra dagar med sömnen som betalning, vi började
helt enkelt vara uppe senare på kvällarna. Sen när vi nu på senare år fått det bättre och våra
arbetsdagar har kortas ner så har vi valt att ta bort arbetstid på morgnarna för det känts
som skönare med sovmorgon än med att sluta tidigare.
Eller så är det så att vi sover bättre där fram på morgonkvisten.
Eller så är det helt enkelt så att vi aldrig har levt i detta "idealdygn". Det där klockan tolv
varit mitt i natten. Hur som helst så hopas jag på att jag någon dag lever med ett sånt dygn,
har ett sånt liv, där jag sover när jag "ska".
(Men seriöst, igen, har ni någon teori om varför vi är vakna som vi är så låt mig veta.)
Men det var inte det jag hade tänkt skriva, så tokigt, jag hade ju precis börjat skiva om
månen som var i natt. Det var en väldigt fin liten strimma (hade så gärna velat kunna säga
om den var i nedan eller ny, men det kan jag inte se skillnad på, vet inte vilket som är
vilket. som av någon anledning var alldeles gul och så var det ett tunt litet moln framför
(så klart) som lystes upp av den annars så lys-svaga månen vilket gjorde att det såg ut som
om månen vilade i det. Det var väldigt fint och jag såg den när jag satt i bilen hem och var
nöjd efter mina blomeskapader. Jag känner mig lite som en tant men blommor är
verkligen det vackraste som finns. Jag älskar dom så högt. Och det är det bästa att ge,
speciellt om det är så där lite i smyg. Nu vill jag förtydliga att min kärlek för snittade
blommor som odlas "långt bort i Afrika" i en luft som innehåller lika mycket
bekämpningsmedel som syre är jävligt begränsad- Det är en industri jag inte har mycket
tillövers för. Så det är för de vilda min kärlek är obegränsad. Som sagt det bästa att ge.
Sen den blomma som har det vackraste namnet är ju maskros, fast på engelska, Dandelion,
jag skulle kunna döpa om mig till det, om det
funkat som personnamn. Men ett mellannamn kanske är något att fundera på. Hur som
helst ett fantastiskt vackert ord är det i alla fall. Både visuellt och fonetiskt(säger man så)
att det låter vackert menar jag. Det är så mystiskt och mysigt på något vis och det är ett
namn som passar växten så jäkla bra, det är lite tröstande på något vis, lite melankoliskt.
Det blir nästan finare med ett litet "d", dandelion.
Det svenska, maskros är fint det också, men det passar inte riktigt plus att det är så jävla
uttjatat.
Men som sagt, blommor alltså. Där har vi det.
Sen finns det en väldigt vacker film som heter
Dandelion, kan passa på att säga det.
