lördag 31 oktober 2009

In our talons.

In our talons - Bowerbirds

Upp och ner.


"nu är jag är upp och ner
principer blir petitesser

och det är viktigt nu vilka kort jag spelar
ja, det är viktigt nu vilka kort jag spelar

även om jag bara vill vara med dig nu.."

//hajen

torsdag 29 oktober 2009

One kiss from you and I'm drunk up on your potion.


Det finns massa blommor här som vill bli sönderpillade av dig.

Mjuka pepparkakor.

Idag har jag bakat pepparkakor till hela fosterlandet och ni vill inte veta hur jäkla bra dom blev! Lyllos dom som får smaka säger jag bara.

Värsta högen.


Lunch.

måndag 26 oktober 2009

Vem ska trösta knyttet?

Igår läste jag "Vem ska trösta knyttet?" för första gången. Jag har bara fått den läst för mig tidigare och det var länge, länge sedan sist. Jag har haft väldigt starka och konstiga känslor kopplade till den och har undvikit att läsa den på grund av det, jag tyckte att den var jätte jobbig när jag var liten. Är glad att jag tillsist gjorde det, det är en så fin saga att det gör ont!
Jag är kär.

"Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång."

Sagan tonsattes och det gjordes en liten "film" av den i början av 80-talet. Jag visste inte det men fick den första delen skickad till mig igår. Om du nyligen har läst boken så tycker jag att du ska titta på filmen.

lördag 24 oktober 2009

Tranbär och får.

Det finns "Strykfria får", de där lurviga, mysiga och vita som är underbara att sova på och föra händerna genom och som går att tvätta i trettio grader. De som är ett måste att ha på händerna om man ska plocka tranbär när det fallit snö. Det blir så kallt annars, men det ser ju lite lustigt ut.
Sen så finns det "Tranbärs får", de som efter en kort introduktion finkammar hela skogen på tranbär åt en under tiden som man dricker te och spelar kinaschack, men de kräver lite gestikulerande. De är så finurliga när de lirkar in bären i ullen under tiden som de plockar, för de kan ju inte bära med sig hinkar, deras klövar är ju inte anpassade för det. Och när man tovar deras ull så får man både ett par tofflor och saft på samma gång, jätte smart. Men du behöver inte vara oroliga, för på hösten har de fullt upp med att vara moln, de där små röd-prickiga du vet.

Vilket leder oss in på denna fantastiska sång och video.
Sheep - The Housemartins

torsdag 22 oktober 2009

Hull i Himmelen.

Hull i himmelen - John Olav Nielsen og Gjengen

tisdag 20 oktober 2009

My black water child.

Jag bryter visst den lilla kakan med nudlarna på fel längd innan jag lägger den i kastrullen. När vattnet får nudlarna att mjukna så märker jag att dom är precis så långa och oresonliga som jag hoppats undvika. Antingen så är det bara att stoppa ner saxen och under det tjocka lagret av bubblor försöka på ett brutalt och okontrollerat sätt hyfsa till dom. Eller så bryr jag mig inte och låter det slafsa i hela ansiktet, med allt vad det innebär.


Fionn Regans - "Black water child".

Jag är helt förälskad i den personbeskrivningen, så fantastiskt vacker! Hösten och vinterns svarta vatten som är så mystiskt, så lockande och samtidigt så respektingivande, så rofyllt och vackert.

Jag mötte henne i förra veckan, "My black water child". En människa som den beskrivningen stämmer så bra in på.


Har verkligen fastnat för Emil Jensens textrad "jag gör ett misstag och jag gör det med flit", kan inte få de raderna ur mitt huvud.

Om man vågar det då har man kommit långt tänker jag. Det är så oerhört långt bort från mig, verkligen på andra sidan. Jag fascineras av det, önskar jag vågade. Ta ett beslut som inte bara är fel utan som jag också vet är ett misstag.

Verkligen välja det.

söndag 18 oktober 2009

I looked for you then in music and song. Changing of the seasons vol 3.


-:- Serpentine - Chris Bathgate
-:- Where in the world are you now - Great Lake Swimmers
-:- Hold you in my arms - Ray LaMontagne
-:- Falsehearted Chicken - Sam Amidon
-:- Resurrection Fern - Iron and Wine


tidigare,

torsdag 15 oktober 2009

Hjärtat slår sällsynta slag.


Hjärtat slår sällsynta slag
minnen av illusioner är allt jag har
men jag ska fortsätta ännu en dag
även om du aldrig kommer tillbaks

Hjärtat slår sällsynta slag
o, jag kan se att allt är helt ofattbart
men jag ska fortsätta ännu ett tag
med en sanning och ett öga av glas

Timmar och dagar håller mig i en bur
tiden omringar oss som en mur
jag måste uppfinna ännu en väg ut
utan att känna att jag gått den förut

Timmar och dagar håller alla i en bur
den här maskinen slaktar drömmare som djur

Jag har en bild, jag var sex år eller sju
en blåögd pojke framför ett tegelstenshus
jag bara undrar, vart är han nu?

Vart är han nu?

//Christopher Sander

onsdag 14 oktober 2009

Turran.




Från då när det fortfarande var sommar.

tisdag 13 oktober 2009

Seinfeld.

En dag full av Seinfeld.
Den serien är fenomenal!

lördag 10 oktober 2009

Women take me. Changing of the seasons vol 2.


-:- Iron and rust - Pinto feat. Anna Järvinen
-:- Woman like me - Paleo
-:- Between the bars - Elliott Smith
-:- Give and take - The Broken Family Band


tidigare,

Heima.


Igår, precis mitt i natten, såg jag Sigur Ròs "Heima" i en nästan helt tom biosalong.
-Det var stort.

Igår såg jag även Lars von Triers "Antichrist".
-Vilken jävla film.

torsdag 8 oktober 2009

The Human Race.

Igår visade jag filmen "Billy was a deaf kid" på filmfestivalen, en fruktansvärd film om en allt för tight och destruktiv relation, ren ångest! Men den var bra och jag föll verkligen för filmmusiken.
Smakprov på det!

The Human Race - Paleo

onsdag 7 oktober 2009

I am a Rock.

Förlåt Paul och Art.
Jag älskar er, det vet ni, men jag kan tyvärr inte sluta skratta åt den här inspelningen, era utryck är helt fantastiska!

Från en tid då det där med "tv" inte var riktigt så som det är idag..

I am a Rock - Simon and Garfunkel

tisdag 6 oktober 2009

Jungle Drum.

Om du inte ler efter det här..

Jungle Drum - Emiliana Torrini

måndag 5 oktober 2009

Två grabbar med några gitarrer.

Äntligen!
Efter åtta år fick jag äntligen se grabbarna live. Det var stort!
Kings of Convenience är helt klart ett av de för mig "Stora banden".

Erland och musiken får mig att tänka tillbaka på min tid i Bergen, på hur jag titt som tätt sprang på honom. Det starkaste minnet är helt klart när Hannes, Matilda och jag var ute och promenerade på Nordnes en vacker majkväll och där vi vid den otroligt vackra kajen ser Erland glida runt och spela lite på sin lilla gitarr. Det var väldigt fint! Den här bilden är från min lillebrors blogg.

Kvällens bästa,
Att de spelade "Little Kids" som sista extranummer.
Jag är otroligt glad över att de spelade den och även "Singing softly to me", båda från "Quiet is the new loud", en av mina absoluta favoritskivor.
Kvällens öppningssång, "24-25" hamnar även den här, det var en mycket fin öppning med en mycket fin sång.

Kvällens mindre bra,
Att de inte spelade "My ship isn't pretty", min favorit från deras nya skiva.
Också att de spelade alla hittar från "Riot on an Empty Street", det kändes lite billigt.


Det var en fin kväll tillsammans med storebror, men jag saknade verkligen en lillebror, Kings of Convenience är ju våra, alla tres. Nästa gång är det med dig Hannes och där med basta!

Filmfestival.

Ikväll ska jag jobba mitt första pass på Norrköpings Filmfestival.

Och det är helt underbart för någon har ritat dit en liten stjärna innan mitt namn på min "namnbricka" och jag har inte sett någon annan med en stjärna där. Det är så bra så det inte är klokt!
Jag älskar den!

Festivalens höjdpunkt?

söndag 4 oktober 2009

En skiva.

Sätter mig på sängen, tittar på fodralet till skivan som jag precis har satt på, ett litet fint handgjort fodral. På framsidan är det tecknat en liten man som sitter på knä och håller en död fågel i sina händer, hans kavaj är blå och den vita lilla hunden som står bredvid uttrycker precis samma sorg och uppgivenhet som mannen. En jättefin bild.


Spår nummer två börjar, ”kiss me, hold me and eat me" "kiss me though it means the end of my life”. Jag känner små tårar, små fina tårar. Släcker lampan och kryper längre upp i sängen, lutar ryggen mot väggen och låter mina ögon stirra tomt. Tårarna fortsätter, allt känns så stort på något vis, allt känns så närvarande. Det sista jag hör är Anna Järvinen som sjunger ”You will never put your arms around me, you will never wisper in my ear”


När jag vaknar upp lite senare spelar skivan fortfarande, Sufjan Stevens mysiga melodier lugnar, en banjo som knäpper, en liten försiktigt trumpet, mysiga små röster som nästan viskar fram sången. Efter varje sång väntar ett hemskt ögonblick, jag vill inte att det här ska ta slut, jag vill ha en ny sång, jag vill att den här skivan ska fortsätta länge, länge till. Den här stunden är underbar!


Skivan är på alla vis precis lika sockersöt som flickan jag fick den av.

En skiva helt i min smak. Jag älskar den och är så glad över att ha fått den!

lördag 3 oktober 2009

"Cheer up motherfucker"

En konsert med J. Tillman.
Troligtvis den sorgligaste konsert jag någonsin varit på.

Jag är verkligen imponerad av hur hoppet aldrig övergav mig, hur förnuftet aldrig på riktigt ingrep förrän det verkligen var över. Jag trodde att det här skulle bli så bra, men det var kanske korkat av mig.
Känner mig så dum.

Josh sjöng ikväll:
"Cause young men play the part, play the part of fools"

"It's too late to act like you don't know me"

"Desire is what makes upright mammals humen"

Malcom Middleton står på scenen och spelar när jag kommer in, allt känns så fel, så illa. Jag funderar på att skita i det, känner att det här kommer att bli den sorgligaste konsertkvällen någonsin och det blev det nog.
Men jag trotsar mina tankar på reträtt och även mina hämningar när J. Tillman börjar att spela. jag ställer mig i mitten längst fram, ett steg framför alla andra. I kväll ska det bli jag, Josh och hans band, det blir nog bäst så, jag vägrar låta det bli fler besvikelser!

Jag är så fantastiskt glad att det var just Josh ikväll, hans musik går rakt in i mitt hjärta, den lindrar så fint.

Det här är nog den bästa konsert jag varit på, helt otrolig! Jag vet att jag tjatar ut det, men det jag skrev efter förra helgen känns idag blekt. Jag kanske ska tacka för besvikelsen som fick mig att hamna i rätt sinnesstämning.
Om det inte hade varit så att jag hade en biljett till Kings of Convenience i morgon så hade jag utan tvekan åkt till Oslo för att se honom där! Utan tvekan!

Kvällen bästa,
"New Imperial Grand Blues" som eskalerar in i det otroliga och där Josh innan han går av scenen skriker ut sin ilska över de som stått längst bak i baren och pratat under hela spelningen och skriker "Cheer up moderfucker" till grabben som mellan två låtar ropade "cheer up man". Den här sången är helt otroligt förlösande!
Sen som andra och sista extranummer spelar han "James Blues", min absoluta favvo, det är magiskt, jag dör en liten bit.

Efter konserten går jag fram mot Josh där han står vid baren och snackar med två tjejer, när han ser mig så avbryter han dom och tar några steg mot mig. Innan jag hinner att säga något så tar han min hand och säger: "thanks man, I looked down a couple of times and saw you really enjoying the music, it really gave me the strange to carry on". Han frågar sen om jag vill ha en öl eller något.
Jag säger att det faktiskt, på riktigt, kan ha varit den bästa konsert jag någonsin varit på och att hans musik "really gave me comfort tonight", han lutar huvudet bakåt och skrattar hjärtligt, säger att det är för bra. Jag frågar om jag får ge honom en kram och det får jag "så klart", det är en stor varm och svettig kram. Känns galet skönt faktiskt.
Han tar min hand och tackar igen, jag gör detsamma.

När jag går ut så hör jag hur Familjen sjunger "det snurrar i min skalle".
Jag fattar verkligen ingenting.


Förlåt för det här, men jag blev jävligt ledsen!

torsdag 1 oktober 2009

Dina händer är fulla av blommor.

Årets finaste sång, alla kategorier!!
sjuk, sjuk, sjuk!!

Sibille Attar är så underbar, hennes röst, hennes uttryck.. fantastisk!

Dina händer är fulla av blommor - [Ingenting]
(Lite reklam först, förlåt. Men jag fick inte tag i hela videon på annat vis. Men har du tur så kanske det är Jennie Abrahamsson som sjunger lite fint till en smörreklam)

"Så minns jag dig
som en person
som aldrig gjort
mig besviken

Och jag minns hur
du ser på mig
och håller om
mig så lätt du kan

Dina händer är fulla av blommor
dina ögon är fulla av liv

Jag läser ditt brev
du skriver att
du blivit så trött
kanske inte orkar mer

Så jag ringer dig
du säger att
du känner dig tom
älskling kan du inte se

Dina händer är fulla av blommor
dina ögon är fulla av liv

Snälla ring mig
när allt du vet
och trodde på
har rasat samman

Snälla ring mig
kom ta min hand
lägg det på mig
så lätt du kan

Dina händer är fulla av blommor
dina ögon är fulla av liv

Dina läppar är fyllda av sånger
dina dagar är fulla av tid"