lördag 31 oktober 2009
Upp och ner.
torsdag 29 oktober 2009
Mjuka pepparkakor.
måndag 26 oktober 2009
Vem ska trösta knyttet?
lördag 24 oktober 2009
Tranbär och får.
torsdag 22 oktober 2009
tisdag 20 oktober 2009
My black water child.
Jag bryter visst den lilla kakan med nudlarna på fel längd innan jag lägger den i kastrullen. När vattnet får nudlarna att mjukna så märker jag att dom är precis så långa och oresonliga som jag hoppats undvika. Antingen så är det bara att stoppa ner saxen och under det tjocka lagret av bubblor försöka på ett brutalt och okontrollerat sätt hyfsa till dom. Eller så bryr jag mig inte och låter det slafsa i hela ansiktet, med allt vad det innebär.
Fionn Regans - "Black water child".
Jag är helt förälskad i den personbeskrivningen, så fantastiskt vacker! Hösten och vinterns svarta vatten som är så mystiskt, så lockande och samtidigt så respektingivande, så rofyllt och vackert.
Jag mötte henne i förra veckan, "My black water child". En människa som den beskrivningen stämmer så bra in på.
Har verkligen fastnat för Emil Jensens textrad "jag gör ett misstag och jag gör det med flit", kan inte få de raderna ur mitt huvud.
Om man vågar det då har man kommit långt tänker jag. Det är så oerhört långt bort från mig, verkligen på andra sidan. Jag fascineras av det, önskar jag vågade. Ta ett beslut som inte bara är fel utan som jag också vet är ett misstag.
Verkligen välja det.
söndag 18 oktober 2009
torsdag 15 oktober 2009
Hjärtat slår sällsynta slag.
onsdag 14 oktober 2009
tisdag 13 oktober 2009
lördag 10 oktober 2009
Women take me. Changing of the seasons vol 2.
Heima.
torsdag 8 oktober 2009
The Human Race.
onsdag 7 oktober 2009
I am a Rock.
tisdag 6 oktober 2009
måndag 5 oktober 2009
Två grabbar med några gitarrer.
Filmfestival.
söndag 4 oktober 2009
En skiva.
Sätter mig på sängen, tittar på fodralet till skivan som jag precis har satt på, ett litet fint handgjort fodral. På framsidan är det tecknat en liten man som sitter på knä och håller en död fågel i sina händer, hans kavaj är blå och den vita lilla hunden som står bredvid uttrycker precis samma sorg och uppgivenhet som mannen. En jättefin bild.
Spår nummer två börjar, ”kiss me, hold me and eat me" "kiss me though it means the end of my life”. Jag känner små tårar, små fina tårar. Släcker lampan och kryper längre upp i sängen, lutar ryggen mot väggen och låter mina ögon stirra tomt. Tårarna fortsätter, allt känns så stort på något vis, allt känns så närvarande. Det sista jag hör är Anna Järvinen som sjunger ”You will never put your arms around me, you will never wisper in my ear”
När jag vaknar upp lite senare spelar skivan fortfarande, Sufjan Stevens mysiga melodier lugnar, en banjo som knäpper, en liten försiktigt trumpet, mysiga små röster som nästan viskar fram sången. Efter varje sång väntar ett hemskt ögonblick, jag vill inte att det här ska ta slut, jag vill ha en ny sång, jag vill att den här skivan ska fortsätta länge, länge till. Den här stunden är underbar!
Skivan är på alla vis precis lika sockersöt som flickan jag fick den av.
En skiva helt i min smak. Jag älskar den och är så glad över att ha fått den!